Sida 468
XXIV.
I literära kretsar.
Vill man riktigt lära känna vår tids Stockholm, försummar man icke att göra bekantskap med äfven dess literära kretsar, hvilka naturligtvis äro något olika gamla Stockholms, icke blott föregående århundradens, utan äfven under vårt århundrades första årtionden. På sjuttonhundratalet berodde ännu de vittra idrotterna i väsentlig grad af den bevågenhet som de kunde tillvinna sig af rikets stora och i synnerhet af kungafamiljen, och det hängde i långt in på adertonhundratalet. Nu är det annorlunda. Nu går man icke till en excellens och tigger en premie för sitt manuskript eller låter excellensen kosta på tryckningen, utan man begifver sig till en affärsman, hvars yrke är att förlägga böcker och genom honom vädjar man till den mäcenat som kallas den stora allmänheten — så vida skriftställaren icke finner fördelaktigare att vända sig till en tidningsutgifvare och göra sig själf till tidningsman. I så väl det ena som det andra fallet betraktas hans bok eller tidningsartikel som en vara, hvars pris bestämmes efter dess begärlighet.
Vi ha redan förut fäst uppmärksamhet därpå, att tidningarna alt mera inkräkta på böckerna och därför draga till sig äfven verkliga skriftställare, fastän dessa ha en svår täflan att utstå med de alt talrikare nyhetsjägarne. Detta är ingalunda utan inflytande på de literära kretsarne och visar sig bland annat däruti, hvad vi i ett föregående kapitel anmärkt, att benämningen »literatör» nu mera användes i bemärkelsen tidningsman.
