Sida 467
och det som för hundra år sedan eller kanske mycket senare ansetts för trolleri samt ännu för tio år sedan betraktades med misstroendets löje, är nu den vanligaste sak, en som helt och hållet ingått i vårt hvardagslif. I början af 1889 kunde vi telefonera ända till Norrköping, den då längst bort belägna ledningen, men därvid stannar det nog icke.
Längden af ledningarna hade i januari 1889 uppnått 8,613 kilometer. År 1883 utgjorde denna längd endast 1,628, och då funnos blott 1,160 abonnenter, hvilket då ansågs ganska mycket, men vid ingången af 1889 hade abonnentantalet stigit till 4,556.
Under 1884 förmedlades 2,332,082 samtal, men 1888 hade antalet växt till 8,768,108. I medeltal voro samtalen 1884 hvarje dag 7,291, men 1888 utgjorde de 29,261. Beräknar man samtalen i medeltal för hvarje dag och abonnent, voro de 4,50 år 1884, men 6,46 år 1888.
På detta sätt har Stockholms allmänna telefonaktiebolags verksamhet — tack vare kanske i främsta rummet dess företagsamme och oförskräckte verkställande direktör — oupphörligt tilltagit och då äfven Belltelefonbolaget, af hvars aktier en större del nu mera eges af det först nämda bolaget, fortfarande står till allmänhetens tjänst samt de två bolagen nu också ha samtrafik, är Stockholm synnerligen väl utrustadt för all den fördel som telefonen bereder. Vår hufvudstad var för ett par år sedan i detta afseende den absolut förste bland alla städer och är för närvarande den i förhållande till folkmängden främste.