Sida 689
XXXII.
Nutids-stiftelser och nutids-skolor.
I några föregående kapitel har visats, huru 1880-talets Stockholm sökt bekämpa sjukdomar ej blott genom ändamålsenliga sjukhus och förbättrad sjuksköterskeverksamhet, utan äfven genom att göra insigten i en upplyst hälsovård mera spridd, liksom huru kommunens fattigvård och de mångfaldiga enskilda barmhärtighetsverken, i synnerhet i fromhetens tjänst, på ett människovänligare och äfven kraftigare sätt än förut sökt bispringa de mångtusen som midt i den stora stadens öfverflöd nedsjunkit i nöd och elände, huru föreningar af olika slag sökt med inom det nu varande samhället tillgängliga medel höja arbetsklassen, under det staten själf börjat visa sig villig att skydda denna mot olycksfall vid arbetet och bereda den en mindre bekymmerfull ålderdom, huru goodtemplarne vilja utrota dryckenskapen och därigenom motarbeta fattigdomen och öka välståndet, huru frälsningsarmén sökt på sitt vis rädda samhället för både detta lifvet och ett tillkommande samt huru också socialdemokraterna sökt sprida öfvertygelsen om, att intet af alt detta hjälper mot eländet, hvilket de påstå icke kunna undanrödjas genom annat än hela samhällets fullständiga omskapande.
under det alla dessa krafter varit i rörelse, somliga kämpande mot hvarandra, några verkande i vänlig öfverensstämmelse, ha andra sökt främja samhällets välfärd genom medel som icke så snart förmå i någon högre mån tillvinna sig allmänna uppmärksamheten, icke gifva några storståtliga löften och som ej komma buller å stad, men söka på den lugna forskningens väg utreda den sociala frågan för att därigenom slutligen finna ett botemedel mot eller åtminstone ett betydligt förmildrande af den nöd som hotar att hålla jämna steg med det framåtskridande, hvaröfver samhället känner sig så stolt.
När en rik person förr testamenterade några tusen eller kanske till och med skänkte en hel stor förmögenhet till en from stiftelse, ett sjukhus eller en fattiginrättning, så händer det nu, att en dylik
