Sida 719
XXXIV.
Bland idrottsmän.
Såsom plats för kroppslig idrott intager Stockholm ett framstående rum, och äfven på det området är 1880-talet betydelsefullt. Visserligen funnos många idrottssällskap redan före det årtiondet, tillkomna isynnerhet på 1870-talet och äfven af långt äldre tillvaro, men dessa sällskap ha tillväxt mest under det senaste tiotalet och det är förnämligast under detta som de visat någon större lifaktighet.
Så är seglingsförlustelsen obestridligen gammal, men såsom icke blott ett tämligen allmänt nöje, utan en verkligen ordnad idrott tillhör den senare tider, och ett så lifligt deltagande som segeltäflingarna vunnit under 1880-talet ha de aldrig förr förvärfvat sig.
Kongl. Svenska segelsällskapet är snart sextio år gammalt. Redan 1830 började man i Stockholm känna behof af att bilda en förening för att främja seglingsidrotten, och inbjudning utfärdades till upprättandet af en sådan. Det bestämdes, att hvarje ledamot skulle förbinda sig att inom ett par år skaffa sig egen farkost. Bland stiftarne voro hofmarskalken, friherre C. Fleming, byggmästaren Cimmerdahl, kontrollören, sedermera öfverinspektoren Falkenholm, grosshandlaren P. A. Nordvall, frih. F. Löwen, segelmakaren Elg, löjtnanten F. Rosenborg, amiralen, grefve C. Cronstedt, handlanden G. Åkerberg och frih C. Carlsson Bonde. Sällskapets beskyddare var kronprins Oscar. Den 27 febr. 1832 erhöll sällskapet egen flagga och standert. Första gemensamma seglingen försiggick den 12 sept. 1833, då sex fartyg deltogo. Intet pris utdelades, men hvarje fartyg fick nummer efter den ordning det framkommit till målet. Många hade på den tiden galersegel, endast några få voro jakt- eller kuttertacklade.
