Sida 448
XXII.
I publicistklubben.
Rastlöst är tidningsmannens arbete, och få tillfällen har han att slita sig lös från de dagliga, tröttande bestyren på byrån. Men då han någon gång tager sig en ledig stund, händer det, att han använder denna för att deltaga i dryftande af frågor som äro allt annat än vederkvickande. Han sätter sig t. ex. i publicistklubben och diskuterar tryckfrihetsfrågan, vrider och vänder på det mera vigtiga än nöjsamma ämnet och betraktar det från alla möjliga sidor. En annan gång infinner han sig i klubben för att behandla frågan om en svensk pressbibliografi eller för att fundera på medarbetarnes ställning i pressen, på möjligheten att trygga deras ålderdom och att under sjukdom komma dem till hjelp eller rådgör han om gemensam måttstock för tidningsannonser, o. s. v. Detta är ofta hvad tidningsmannen gör på lediga stunder och hvarmed han roar sig i klubben.
Publicistklubben har till ändamål att bereda sina medlemmar tillfälle att rådgöra och besluta om gemensamma pressangelägenheter samt åtnjuta fördelarna af umgänge med yrkeskamrater.
Klubben stiftades sommaren 1874 och antog sina första stadgar den 7 augusti nämda år. Enligt dessa utgjordes styrelsen af en person, ordföranden, vald hvar tredje månad. »Ordföranden var tillika», heter det i årsberättelsen 1882, »klubbens kansli. Dess utom fans det en skattmästare, som dock icke egde någon röst i styrelsen. Han egde endast att betala, så länge det fans något i kassan, och att bjuda revisorerne på supé. Därjämte fans det en enda, alltid inkomplett, för hand gjord förteckning öfver klubbens ledamöter. Och som denna förteckning alltid omsorgsfullt förvarades, inlagd i ett gråpapperskonvolut, hos skattmästaren i dennes privatpalats, egde ingen annan än han ens närmningsvis en aning om samtliga klubbmedlemmarnes antal och namn.»