Sida 447
Sådant fordras af en tidning på åttiotalet, en tidning som folk kan ha råd att lägga sig till och tid att läsa. Upplysande artiklar, vägledande uppsatser, intressanta literära framställningar finnas visserligen ännu i de stora och icke så billiga bladen, men de äro ej mera tidsenliga. Godt pris och lätt innehåll, det är hufvudsaken, och det är kanske endast därigenom som tidningarna nu mera kunna tränga ned i de djupa lagren.
Det fins personer som anse, det nutidens stockholmsblad äro i allmänhet sämre redigerade än under ett par föregående årtionden. Beskyllningen är otvifvelaktigt orättvis, men visst är, att tidningarna äro annorlunda redigerade. Ett förhållande som kanske står i samband därmed är, att redaktionen i några blad ombesörjes med till stor del lösa medarbetare, hvilka afskedas lika hastigt och lika grundlöst som de antogos, då däremot tidningarna förr bemödade sig om att ha en fast stock af kunniga och pålitliga personer.
Täflan stockholmsbladen emellan är stor, men de måste också se till att de ej förekommas af de många hufvudstadskorrespondenserna till landsorten. Det är endast få tidningar i det öfriga Sverige som nu mera bestå sig särskilda meddelare i hufvudstaden. Flertalet nöjer sig med de tryckta korrespondenser som med samma innehåll skickas till hela landsorten. Den äldsta och i officiela meddelanden tillförlitligaste af dem var Stockholmskorrespondens, som med mycken påpasslighet och noggrannhet redigerades af A. Lodin, gammal medarbetare i Posttidningen. Denna korrespondens upphörde 1885 och efterträddes af Stockholmspost, utgifven af J. Nyman, förut medarbetare i Aftonbladet, Stockholms Dagblad m. fl. tidningar och som nu värdigt uppehåller traditionerna från företrädarens tid. Andra sådana korrespondensblad utfärdas af K. Rydberg (Veckorapport från hufvudstaden), F. Cronhamn (Hvad nytt från Stockholm?), G. Gullberg (Från Birger Jarls stad), och under någon tid gaf G. Lundström ut Jörgens stockholmsrevy.
Bland förändringar eller åt minstone syften till sådana under innevarande årtionde är försöket att göra dagliga tidningar fullt motsvarande sin benämning, d. v. s. att utgifva ett nummer äfven på söndagen. De enda riktigt allvarliga försöken i den riktningen inskränka sig dock till Stockholms Dagblads extranummer, hvilket åt minstone under en del af året (då riksdagen är samlad) utkommer på söndagsmorgnarne, samt Svenska Dagbladets nummer på söndagsaftnarne, hvars lösnummerpris är dubbelt mot tidningens vanliga. Försöket torde nog förr eller senare utbilda sig till stadgadt bruk hos alla stockholmstidningarna.
*