Sida 446
in- och utländska musikverlden samt meddelar porträtt af tonsättare och musikidkare.
Hvad som förnämligast utmärker stockholmspressen i yttre afseende på 1880-talet är sträfvandet efter att göra sig till en verklig godtköpspress samt att tala till allmänheten ej blott i ord, utan äfven i bild.
Denna press har i vår tid undergått icke få förändringar. De yttre och mest i ögonen fallande ha vi här ofvan sökt antyda, men med dem följa åtskilliga andra. Bolagstidningar kunna icke i alt vara lika obundna som de blad hvilka tillhöra en enda person. Godtköpstidningar måste se till att spridningen på hvilka vilkor som hälst göres till hufvudsak, ty med spridningen följer annonsinkomsten som skall gifva ersättning för hvad som brister i prenumerations- och lösnummersvinsten. Och för att få stor spridning måste bladet kunna läsas af den stora mängden, men denna har icke tid, vanligtvis ej häller lust, att läsa utförliga framställningar. Med godtköpspressen uppstod således fordran att tidningen borde innehålla endast mycket korta, snabba och således i stor brådska nedskrifna uppsatser, hälst endast nyheter eller hvad som för sådana kan anses. Notisjägaren vardt »literatör». Hans arbete vardt ej sällan tidningens egentliga innehåll, och på snabbheten, visst icke på tillförlitligheten, berodde tidningens framgång.
Ju mera detta utvecklats, dess mer har efterfrågan tillväxt. Nyheter måste allmänheten få hvarje dag, om sanna eller falska är ej så noga, och har något mindre vanligt inträffat, måste det genast, i synnerhet om det är ohyggligt, t. ex. ett mord, en förfalskning, skildras i alla små omständigheter samt vidt och bredt utläggas. Endast i sådana fall är utförlighet tillåten, till och med oundviklig.
Alt skall omtalas, äfven mycket obetydliga och allmänheten föga eller intet vidkommande tilldragelser. Om löjtnant A. förlofvar sig med fröken B., är det ej tillräckligt, att det tillkännagifves i annonsafdelningen, utan det skall ock berättas i texten, och har fabrikör C. haft bröllop och sammanvigts med fröken D., skall detta göras till föremål för särskildt omnämnande med utförligt uppräknande af vigselförrättaren, marskalkarne och brudtärnorna. Det är icke något riktigt bröllop, om icke alla tärnornas för- och tillnamn stå i bladet.
Aflider en alldeles okänd medborgare, anser man att hela allmänheten bör därom underrättas genom en särskild lefnadsteckning eller åt minstone matrikelbiografi, genom hvilken man får veta hvad hans far och mor varit för folk, när han började sin skolgång, hvilka skolkamrater han hade, när han aflade mogenhetsexamen, eller hvilket år han började egen affär, o. s. v.