Sida 550
XXVII.
I poliskammaren och på stationerna.
Att kallas till inställelse i poliskammaren betraktas ännu icke utan motvilja, ehuru det på laglydiga personer kanske icke har samma obehagliga verkan som för några årtionden sedan. Det fins naturligtvis de som ha sina goda skäl att frukta polisen och som ej kunna höra namnet utan att öfverfallas af en hemsk rysning. Men äfven bland dem som icke ha någon orsak att bäfva för polisen önska de flesta att undvika den inrättningen.
Den känslan kan ju vara ganska förklarlig hos finkänsliga naturer hvilka icke utan motvilja kunna tänka på att stå inför samma skrank, där så många fräcka brottslingar bruka stå, att trängas med samhällets olycksbarn bland moralisk och fysik smuts samt alt vidrigt som deras inbillning målar ut för dem.
Intrycket af en session i poliskammaren är dock i våra dagar ingalunda så afskräckande som man, med minnet från forna tiders polisinrättning, vanligtvis föreställer sig.
Stockholms polisverk omfattar många olika afdelningar, och det torde knappast finnas något annat ämbetsverk som allmänheten nödgas besöka af så skilda anledningar. Dit inkallas personer för att