Sida 549
ofta nog bestod endast i att vara goda dansörer och glada dryckesbröder. Nu för tiden är en garnisonsofficer i Stockholm vanligtvis en man med stor bildning som förstår tidens sträfvan och under det han aldrig förnekar sin kåranda också känner sig vara medborgare samt ej sällan med stort intresse egnar sig åt kommunala angelägenheter.
Stockholmslifvet drager onekligen nytta af att bland sig ega denna stora samling kunnige och arbetsamme militärer som utgöra generalstaben, hvars chef är generalmajor frih. A. E. Rappe, och dem som tillhöra arméns fjärde fördelning och militärdistrikt, hvars chef är kronprinsen, samt att äfven vara stabsort för femte fördelningen, hvars generalbefälhafvare, generallöjtnanten grefve Sven Lagerberg också är Stockholms öfverkommendant. Fördelarne ökas genom de stora militärläroverken samt genom flottans här varande station. Den senares officerare och manskap äro kanske icke så mycket bemärkta som krigsmakten till lands och de ha icke någon ny tidsenlig kasern att uppvisa — »Långa raden» på Skeppsholmen undergår endast med långa mellantider en oundviklig reparation — men de utgöra likväl en vigtig del af Stockholms militärväsende. Den gamla åsigten, att en garnison inverkar ofördelaktigt på den civila befolkningen gäller nu mera icke i Stockholm, och den forna afvogheten mot militärer har också upphört. De högst kommenderade äro populära personer i hela hufvudstaden. Kommendantsbattongens innehafvare har kanske alltid varit populär — man behöfver blott erinra sig gamle öfverste Dævel — men bland de populäraste är onekligen n. v. kommendanten, grefve G. E. Taube, som i mer än tjugu år innehaft sin ansvarsfulla befattning och ännu, oaktadt sina 71 år, är lika rörlig och med en ung mans raskhet sköter sin tjänst samt visar sig öfver alt i hufvudstaden.
