Nya Stockholm

VIII.

Högtider och fester.

Nya Stockholm följer fädrens bruk och glömmer ej att helighålla de gamla högtiderna. I det afseendet är kanske ej mycket förändradt. Redan i oktober börjar man tänka på jul. Medelklassens och till en del äfven aristokratiens unga damer gå omkring i tapisseribodarne och välja brodérmönster. Stockholms manliga befolkning finner jultiden ännu tämligen aflägsen och uppskjuter tanken på julklappars inköpande. Uppskofvet gäller hela november, men fruntimmernas flit är då stadd i tillväxt.

Bodegarne börja ordna utställningarna i sina fönster, tills vidare endast på försök och för att gifva allmänheten en liten försmak af hvad komma skall. Hufvudstadens damer träffas oftare än förr på Drottninggatan och Vesterlånggatan, stanna långa stunder utanför Lemans ena hörn, kasta äfven en blick på andra hörnet, fantisera ej sällan framför Möllenborgs, Ambrosii, Millbergs och Hallbergs fönster, draga en åstundans suck utanför Larsons lockande rutor och gå helt dristigt in till fröken Torsk för att låta henne i förtroende veta ett och annat om smak för broscher och armband, endast för den händelse, att fruntimmernas manlige fränder skulle komma in och fråga på något glänsande. Man kan inte vara nog förtänksam i det fallet. Olyckligtvis infinna fränderna sig först mycket närmare jul, kanske ej förr än på själfva julaftonen, men det kan ej skada, att ha sagt ifrån i tid.

Från Hallberg och Carlman och de andra med guld och juveler och silfvertoalettprydnader är det icke långt till Lejas, och komma i julklappsfunderingar omkringströfvande damer väl dit, är ej lätt för dem att slippa därifrån. Man måste se hela lagret på den dyra sidan och den billiga, uppe i våningarna och nere i bazaren, trappa