Sida 163
alldeles okontrollerade. Detta har dock på den allra senaste tiden förändrats. Nu mera är det icke tillåtet hvem som hälst att meddela sjukgymnastik, ej häller att praktisera den del däraf som kallas »massage».
Bland de elever, som årligen antagas vid gymnastiska centralinstitutet, bestående af i synnerhet militäre, men äfven civile unge män, som skola utbildas till instruktörer i gymnastik och vapenföring, finnas också de som vilja verka såsom enskilde sjukgymnaster. Hvart annat år antagas unga kvinnor för att genomgå kursen och utbildas till gymnastiklärarinnor och kvinliga sjukgymnaster. Då sådana elever styrkt sig ha genomgått den föreskrifna lärokursen och däröfver erhållit betyg om godkända insigter, förklarar medicinalstyrelsen dem behöriga att utöfva verksamhet såsom sjukgymnaster. Antalet af sådana behörigt dokumenterade gick vid slutet af 1887 till omkring ett par hundra för hela landet, hvaraf ungefär hälften har sin verksamhet i hufvudstaden.
Examinerad skall man således nu vara — så vida man ej förut idkat yrket oexaminerad. Medicinalstyrelsen har med en bra långt gången fördragsamhet ansett sig icke böra förbjuda hittills praktiserande oexaminerade sjukgymnaster och massörer att fortsätta sin verksamhet. Det är således endast de nya som skola ha genomgått kursen och fått betyget »godkänd», men äfven de gamla hugnas med medicinalstyrelsens tillåtelse att praktisera.
Det är i synnerhet en sedan längre tid här praktiserande, fullt vetenskapligt bildad sjukgymnast som, utan att de öfriga kunna däraf känna sig tillbakasatta, må framhållas såsom »representativ» på detta område. Det är C. H. Liedbeck, som utbildats under Branting och Hjalmar Ling samt i London under Georgii och åtnjuter stort anseende för manuel behandling. Med sådane män som Liedbeck och de ofvan nämde har nutidens Stockholm befäst sitt anseende såsom främst bland de platser, där fullt vetenskaplig sjukgymnastik meddelas, skulle här också finnas en och annan mindre vetenskaplig gymnast.
C. H. Liedbeck.
*
