Nya Stockholm

XIII.

I den musikaliska verlden.

Nu är säsongen börjad.

»På hvilken konsert skola vi gå? Hans v. Bülow, den store pianisten, uppträder i afton i musikaliska akademien; i morgon har Stora teatern sin symfonikonsert; i öfvermorgon sjunger Brogi, men så kommer Thursby hit, Pachmann kanske också, och det säges, att vi få höra Poppers violoncell. Man talar äfven om möjligheten att ännu en gång få höra Rubinstein, och säkert är att Franz Friberg väntas till Stockholm, liksom Padilla och Artôt-Padilla och Arma Senkrah...»

Det är hvad en musikälskare har att förkunna, att vänta och hoppas. Alla de utländska konstnärerna komma till Stockholm. Några af dem. komma just icke i sin ungdoms vår, knapt i sin ålders sommar, men de komma likväl. Abraham Lundqvist, musikhandlaren, tager emot dem och behandlar dem på det omsorgsfullaste, och öfrige musikhandlare, Abr. Hirsch, Elkan & Schildknekt, Julius Bagge, John Jakobsson, m. fl., själfve ofta tonkonstnärer och kompositörer, främja konserterandet af in- och utländska musikkonstnärer.

Nästan hvarje vecka från hösten till våren medför särskilda musiktillställningar. Konserter, matinéer, soiréer, symfoniaftnar, kvartettsällskap, kammarmusik gifva oss namn af ett musikaliskt folk. När härtill kommer den stora operan, högtidlig som Lohengrin eller lekande som Carmen, och operetten på Nya teatern, Vasateatern och Södra teatern och gratismusiken, så må vi väl vara riktigt musikaliska. Frågar man en verklig kännare, skakar han kanske misstroget på hufvudet och tillåter sig jämförelser med andra stora städer, särskildt Köbenhavn, hvars musikaliska lif han sätter mycket högt.