Nya Stockholm

kanske tre galoner på vänstra öfverarmen, klädd karl, hvars goda hållning är i öfverensstämmelse med uniformen, tager sig nog bättre ut än i civila kläder och gör större lycka hos det täcka könet, något som en ung garnisonssoldat icke föraktar.

Tre aftnar i veckan under september—maj infinna sig åtskilliga af manskapet i »soldathemmet», 5 Smala gränd, där sedan slutet af 1870-talet uppbyggelsemöten hållas för Stockholms garnison och flottans station i hufvudstaden. Hemmet består af fem rum och kök, af hvilka en större samlingssal och ett skrifrum äro afsedda för de besökande, ett rum och kök för husmodern samt två rum för uthyrning. Kostnaderna bestridas af föreningen Soldaternas vänner, som i början af 1889 hade 178 ledamöter, af hvilka generalmajoren frih. A. Rappe var ordförande och i hvars styrelse för öfrigt sutto major G. von Cederwald, kommendörkaptenen frih. E. Barnekow, major C. Lagercrantz, ryttmästaren J. von Holst, f. d. kapten J. Ahlberg m. fl. kände militärer som turvis hvar sin vecka leda mötena. Antalet besökande går under ett år till 5- och 6,000 personer.

Hvarje söndag är kyrkparad. Svea artilleriregemente deltager i gudstjänsten i Ladugårdslandskyrkan, men lifgarde till häst och de två fotgardesregementena begifva sig till Skeppsholmskyrkan, hvad de senare vidkommer med 4 korporaler och 48 man af den för dagen vaktfria bataljonen under befäl af en officer eller fanjunkare. Sedan Svea lifgarde inflyttat i sin nya kasern, hålles på högtidsdagar af regementspastorn gudstjänst i exercishuset, och då skall alt tjänstfritt manskap vara närvarande, men befäl och underbefäl blott frivilligt.

Har så en gardist tjänat ut sin kapitulationstid, vare sig att denna inskränkts till endast tre år eller förnyats ända till aderton, den längsta tjänstetiden, återgår han till det civila lifvet och är då i de flesta fall en i sin fulla kraft arbetsför man, hvilken från soldatåren medför vana vid ordentlighet samt äfven några nyttiga kunskaper. Några återvända till landsbygden och egna sig åt jordbruket, andra, kanske de flesta, stanna i Stockholm och af dem rekryteras ett icke ringa antal till poliskåren, af hvilka de flesta genomgått underofficersskolan. Spårvagnskuskar och konduktörer tagas också till stor del af uttjänte gardister, som i allmänhet användas till sådana lägre befattningar vid hvilka ordning och påpasslighet erfordras.

Det militära lifvet i nya Stockholm är i allmänhet kännetecknadt af arbete och ordning, och om några ännu sätta nöjet framför arbetet tillhöra de otvifvelaktigt mindretalet. Den tiden är förbi, då en garnisonsmilitärs uppgift ansågs vara att icke göra något nyttigt, men dela dygnet mellan en ofta onödig vakttjänst och råa nöjen, och detta gälde ej blott manskapet, utan äfven befälet, hvars anseende