Sida 449
»Denna mycket enkla grundförfattning bibehöll klubben», fortsätter den historiska redogörelsen, »äfven i de förändrade stadgarne af den 21 april 1876 och den 19 mars 1880. Det visade sig dock, hvad det led, att detta egendomliga, rent ambulatoriska och bokstafligen enväldiga styrelsesätt var mindre gagneligt. Det var af en alt för lös och personlig art. Det kunde icke skänka klubbens verksamhet planmässighet och sammanhang.»
Och likväl herskade under denna envåldstid en viss gemytlig ton i klubben. Det var icke många som infunno sig, men de som kommo voro glada under äfven de mest flinthårda frågors behandlande. Klubben hade då sin lokal i Hôtel Rydberg, d. v. s. att medlemmarne samlades där hvar annan fredags afton. Midt på golfvet i gamla matsalen stod ett stort bord, och omkring bordet sutto sju eller åtta, stundom några flera, men kanske äfven ett par färre, tidningsmän och glammade.
»Vi ska’ väl ha något diskussionsämne», sade Anders Flodman som höll på yttranderättens allvarliga användande, och så tog man ut en »fråga» och behandlade. Man till och med fattade beslut, hvilket nästan regelbundet var glömdt innan nästa sammankomst.
Joh. Jolin.
Så infann sig »Jo Jo», klubbens oförgätlige skattmästare Johan Jolin, och satte lif i samtalet. Han tog fram 15 kr. som skulle utgöra bidrag till sexan, ty på det att kostnaden för denna icke skulle vara alt för betungande, användes nämda belopp ur klubbens kassa. De närvarande voro stundom så få, att sexafgiften genom det allmänna kassabidraget inskränktes till ett ganska ringa belopp, dock inträffade aldrig, hvad som påstods vara någras önskningsmål, att man fick sexan kostnadsfritt och därtill någon utdelning. Var Jolin någon gång hindrad att infinna sig, glömde han likväl icke att skicka upp de 15 kronorna. Dessa kunde dock icke ersätta hans egen person hvilken var högt aktad och varmt afhållen af alla kamraterne i klubben. Under aftonmålet och på »nachspielet», var det förnämligast Jolin som höll målron vid makt. Skådespelaren-skriftställaren, hvilken också skrifvit ej så litet i tidningarne och därför hade berättigade anspråk på att tillhöra klubben, förtäljde ovärderligt roliga historier och intressanta drag ur sin på glada erfarenheter rika lefnad. För öfrigt skötte han på det omsorgsfullaste år efter år med mycken uppoffring af egen tid klubbens ekonomi.
Ännu vid början af 1884 höll Jolin skämtet vid lif, men redan i februari det året afträdde han från sin befattning, följd af klubbens