Nya Stockholm

tacksägelse för hvad han verkat och uppriktiga önskningar om sorgfria dagar för hans återstående lefnad. Denna vardt dock icke lång. Den 13 november lemnade han oss för alltid, och — säger årsberättelsen 1884—85 — hans rum fylles sent eller aldrig i klubbens så väl glada som allvarliga aftonkretsar.

Jolins efterträdare såsom klubbens kassaförvaltare vardt förste aktuarien i statistiska byrån d:r J. Hellstenius, hvilken värdigt fortsatte sin företrädares verk och hos hvilken klubben står i stor tacksamhet, men som ty värr afled sommaren 1888, djupt sörjd af alla kamraterne i klubben. Kassaförvaltare är nu A. Gumælius.

Emellertid hade nya stadgar antagits den 26 mars 1881, och från den tiden utgöres klubbens styrelse af fem personer: ordföranden, kassaförvaltaren och tre ledamöter, hvilka bland sig utse en sekreterare, samt två ersättningsmän. Den 13 februari 1885 och den 11 februari 1887 gjordes ytterligare ändring i stadgarne, synnerligen rörande inval af nya ledamöter samt med förlängning af ordförandens regeringstid, som från 1887 utsträcktes till ett halft år.

J. Hellstenius.

Riddarne af det runda bordet å Hôtel Rydbergs matsal voro, såsom ofvan antyddes, i början ganska få och likväl ej sällan af mycket olika politiska åsigter, tillhörande hufvudstadsblad af vidt skilda färger, men den goda kamratandan var under dessa sammankomster aldrig störd. Ett bland klubbens förnämsta syftemål tycktes vara fullkomligt uppnådt, det att olika tänkande skulle kunna åtnjuta fördelarne af umgänge med yrkeskamrater. Aldrig hörde man på den tiden talas om en »höger» och en »vänster» i klubben. Denne var det neutrala området, där man blott öfverlade om gemensamma, af politiska åsigter oberoende angelägenheter och där man trifdes godt i hvarandras sällskap, oberoende af de meningar man för öfrigt hyste i politiska och sociala frågor.

Men en annan tid kom. Då och då hade försports håg att flytta från Hôtel Rydberg. Icke kunde det nekas, att man hade det ganska bra där, men någon inbillade sig, att klubben skulle få det billigare på ett annat ställe, och så beslöts att ny klubblokal skulle väljas. Man försökte sig på Hôtel du Nord och Hôtel W6 och det senare antogs till det nya högkvarteret. Men där var sämjan icke så stor och enhällig som på det gamla stället. I årsberättelsen för arbetsåret 1884—85 läses: »Den nya lokalen invigdes med några ovanligt lifliga debatter, om hvilka klubbens protokoll hafva åtskilligt märkligt