Nya Stockholm

att förtälja för efterverlden. Men dessa protokoll skola ock förtälja, att publicistklubben med heder häfdat sin uppgift såsom neutral stat och att skilnaden mellan »höger» och »vänster» inom klubben ej varit större, än att båda kunnat enas i en lyckönskningsadress till en af svenska pressens äldste, d:r K. A. Lindström, på dennes 25 års jubileum såsom redaktör af Nya Dagligt Allehanda.»

Den så lyckligt återstälda enigheten är dock, hvilket väl också står i sammanhang med det nu mera stora ledamotsantalet, kanske icke så fast som under klubbens tidigare år. »Höger» och »vänster» finnas till, och det är just sådant som strider mot klubbens ändamål, men till några utbrott har det på senare tiden lyckligtvis icke kommit.

Vistandet på Hôtel W6 vardt den gången ej långvarigt, och under några månader 1886 och i början af 1887 hade klubben sina sammankomster å Restaurant Kungsträdgården, där f. d. enkhuskyrkan vardt klubblokal hvar annan fredags afton, men i februari 1887 flyttade klubben tillbaka till Hôtel Rydberg, stannade där dock ej länge. Man hade redan ofta tänkt på anskaffande af en egen klubblokal, och under 1887 sysselsatte styrelsen, förstärkt med två andra ledamöter, sig mycket med denna sak. Resultatet af deras åtgöranden vardt, att klubben i november 1887 beslöt antaga ett af Hôtel W6 ingifvet anbud om upplåtande af ett par rum, hvilka skulle hela dagen vara tillgängliga för klubbens ledamöter, hvarjämte hotellets lilla sal skulle hvar fjortonde dag upplåtas för sammanträdena. I början af december 1887 egde första sammanträdet där rum, men i slutet af 1888 uppstod åter fråga om att anskaffa annan lokal.

Hvar klubben än sammanträdt, har han flitigt sysselsatt sig med pressens angelägenheter och med sträfvan att göra pressmännens vilkor så drägliga som möjligt. Klubben har verkat för att tidningarnas meddelare vid offentliga sammankomster och högtidligheter måtte beredas all den bekvämlighet som är nödvändig för att de skola kunna på tillfredsställande sätt utföra sina uppdrag och därmed tjäna allmänheten, hvilket i främsta rummet afser möjligheten af att bättre sköta referentskapet vid riksdagen. Dessa bemödanden ha icke varit utan framgång, och man måste erkänna, att myndigheter och enskilda nu äro mera tillmötesgående mot tidningsmännen än förut, hvilket åter haft till följd att tidningarna kunnat lemna utförligare och tillförlitligare redogörelser.

För offentlighet vid underdomstolar har publicistklubben verkat med god framgång, och den komité som haft i uppdrag att afgifva utlåtande i tryckfrihetsfrågan har visat med hvilken sakkännedom och ihärdighet klubben behandlat den vigtiga frågan. I årsberättelsen för 1886—87 riktar styrelsen en fullt berättigad tacksägelse till komiténs