Nya Stockholm

»Det bästa geheimerådet Stüler har gjort», menade stockholmaren, hvilken ansåg sig därmed ha uttömt ämnet och pekade sedan på raden af de stora byggnader som sträcker sig ända fram till Karl XII:s torg. Han visade på Edelstamska huset, f. d. Höpkenska, ombygdt på åttio-talet, och på Bolinderska palatset, ett venetianskt praktverk af öfverintendenten Zettervall, samt på Grand Hôtel, Axel Kumliens lärospån i stort.

Sörensenska huset. Så fäste han främlingens uppmärksamhet på Lacave y C:a, det spanska vinhuset under Fersenska terrassen, hvaröfver det från den gamla svenska aristokratien eröfrade och i detta årtionde ombygda Sörensenska huset reser sina väldiga torn, uppförda af tegel, men tillkomna genom trävaror.

»Och där ha vi Palmeska huset, så kalladt, emedan ingen med det namnet har någon del i det, fastän det för öfrigt eges våningsvis af olika personer ... Det var där ladan förut stod, Mindre teatern, guldsmeden Hammers skådebana, men nu har hr Hammer där öppnat en intressant utställning och försäljning af gamla och nya dyrbarheter inom den högre konstindustrien. Det får ni se längre fram på dagen, då ni också kan ta i betraktande Gustafsbergs utmärkta parianarbeten och andra keramiska alster, liksom ni i Bolinderska huset kan se dylika porslins- och fajansföremål från Rörstrand samt en stor salubod för den Bolinderska firmans järnindustri.»

Man hade kommit till hörnet af Karl XII:s torg och Kungsträdgårdsgatan, förr kallad Östra- och ännu längre tillbaka Lilla Trädgårdsgatan, nu en ansenlig och ståtligt bebygd hufvudgata.

En väldig vattenstråle fräste tätt förbi vandrarne.

»Stockholm tvättar sig», upplyste hufvudstadsbon.

»Tvättar det hela kroppen?» sporde landtmannen.