Sida 183
minnesvården åt den som var den förste innehafvaren af hennes — nittonde stol. Vården har den dagen ej varit glömd: en vacker krans pryder bilden... Om vi skulle sjunga? Dubbelkvartetten höjer ännu en gång, men nu med dämpade röster, »Hvem är som ej vår broder mins?» och den vackra sången susar stilla bland grafvårdarne, i nattens tystnad åter påminnande att »vår broder» aldrig förgätes af den verklige stockholmaren.
***
Mellan Bellmansdagen och jul är det en lång, af inga högtider eller ordinarie fester afbruten arbetstid. Lyckligtvis har Stockholm då Svenska segelsällskapets högtidsdag, och öfriga segelsällskaps festliga täflingar, vanligtvis också roddklubbarnes bidrag till de offentliga festerna, men detta hör till idrottsområdet, ett eget kapitel i nya Stockholm.
Då och då firar Stockholm en särskild jubelfest, hälst en hundraårs, åtminstone en femtioårs och i brist deraf kanske en femårs. Jubelfester kunna vi ej undvara. Våra samtida storheter gifva anledning till en mängd jubeldagar, och då de tryta, ha vi de fosterländska minnena.
Lyckligtvis har nya Stockholm dess utom haft tillfälle att fira några alldeles särskildt betydelsefulla tilldragelser, och vi ha gjort det med känsla och öfvertygelse. Huru grundligt festade vi icke, när Adolf Nordenskiöld återvände hit från sin farliga och mödosamma nordostfärd och från det därpå följande triumftåget genom Europa!
Den 24 april 1880 skall alltid minnas i den svenska hufvudstadens häfder och i den lefvande arfsägnen gå till kommande stockholmsslägten.
Redan tidigt på dagen voro vi i rörelse. Vi kunde icke hålla oss stilla den dagen. Vega var redan i skärgården. Tillrustningarna i staden voro ej ännu riktigt fulländade. Man arbetade med all ifver, hamrade, spikade, målade, lade ut nya gasledningar, satte upp jättekandelabrar, spände ut festmattor, hissade festflaggor. Somliga arbetade, andra sågo på, ingen satt hemma med vanliga sysslor. På middagen gick en stor del af »hela Stockholm» om bord på de många ångare, stora och små, mest stora, som förde oss ut i skärgården till Vegas möte. Vädret var icke vackert. Det var kyligt med något regn och snö. Men hvad gjorde det? Vega hade väl varit med om värre, och icke ville vi visa oss ömtåliga.
Sent på aftonen kom hela flottan åter, med Vega i spetsen och Nordenskiöld och hans käcka följeslagare om bord. Stockholms ström