Sida 187
konungagrafvarnes kyrka. Där funnos väldiga flaggstänger uppresta på hvardera sidan af körbanan. Vid foten af hvarje stång fans en trappformig upphöjning, på hvilken så många som där kunde få rum tagit plats och bildade en lefvande pyramid.
På hvardera sidan om Riddarholmsbron hade man stält storartade korintiska pelare, och på toppen af hvar och en syntes en allegorisk figur, framräckande en krans.
Mellan och bak om dessa dekorativa välkomsthälsningar trängdes folket och fylde hela Riddarholmstorget, hvarifrån festtåget begaf sig till Vasabron, vid hvars norra ända en storartad Sveastod också bjöd sitt välkommen. Vid Rödabodarnes torg paraderade skolungdomen under gevär, och då färden nalkades Fredsgatan, fyldes hörnhuset af denna gata, snedt emot konstakademien, i hvarje fönster i alla våningar med små och stora flickor i ljusa drägter och med blombuketter, den vackraste dekorationen af alla under detta festliga intåg. Det var Åhlinska skolans elever som hälsade den unga furstinnan, väckte hennes hjärtliga tacksamhet och framkallade ett sorl af bifall från hela folkmassan.
Öfver den med flaggor, blommor och festliga dekorationer för öfrigt prydda Fredsgatan samt öfver Gustaf Adolfs torg och den med flaggstänger rikt utrustade Norrbro gick tåget upp i kungaborgen. Detta var på middagen, men dagen var frigifven till festande, och det lediga stockholmsfolket drog i glada skaror genom gatorna samt försummade ej häller på aftonen det präktiga fyrverkeriet som afbrändes vid Blasiiholmskajen.
***
Vi ha uppehållit oss något vid dessa två fester såsom representativa för nya Stockholm, hvilka de göra mycken heder. Det händer dock, att en del af vårt folk icke alltid visar sig så älskvärdt. Sanningen får icke undandöljas i en skildring, som gör anspråk på att, om ock endast i flyktiga drag, framställa tillståndet i ett samhälle, och vi måste därför, så mycket det än grämer den som älskar nya Stockholm, erinra om de obehagliga uppträdena på Gustaf Adolfsfesten den 6 november 1882 samt om den genom en del af stockholmsfolkets råhet uppkomna olyckan den 23 september 1885 på Blasiiholmen, då en af fosterlandets ädlaste döttrar, den stora konstnärinnan hvilken gjort svenska namnet ytterligare aktadt i främmande land, önskade, att hvar och en skulle utan kostnad få höra hennes Sköna röst och glädjas åt hennes utmärkta sångkonst.
Den skränande hop, som på Gustaf Adolfs torg den 6 november 1882 på aftonen skämde intrycket af en för öfrigt så vacker och lyckad högtid till minne af den dag, då den store Gustaf Adolf lät
