Sida 239
samfundet fortfarande finnes. Församlingen är såsom ett enskildt sällskap, som inom och under samverkan med det bestående främjar goda ändamål och icke vill värfva proselyter för en sekt. Men derigenom har medlemmarnes antal, som ända till för några och sextio år sedan var ganska talrikt, småningom minskats och utgöres nu af endast femton. Dessa äro de inskrifna församlingsmedlemmarne, men omkring dem samlar sig ett stort antal deltagande i andaktsstunderna.
Till hednamissionen i främmande verldsdelar bidrager Stockholms brödraförsamling genom hopsamlande af icke obetydliga belopp.
***
En afton ville jag besöka katolsk-apostoliska församlingen, som har sitt lilla kapell eller rättare sin andaktssal i n:o 5 Biblioteksgatan, i hörnet af Mästersamuelsgatan (f. d. Ålandsgatan) och letade mig i mörkret öfver en smutsig och för öfrigt mycket ruskig gård, upp för en lika otreflig järntrappa samt stannade utanför en dörr, genom hvilken tonerna af en andlig sång trängde fram. Jag lyssnade. Sången hade upphört. Jag trädde in och fann mig i en tämligen stor sal utan några prydnader, men där en man stod i talarestolen och predikade. Det lät icke als katolskt. Det såg icke apostoliskt ut, så vida med detta skulle menas något riktigt påfligt.
»Är det här katolsk-apostoliska församlingen?» sporde jag en man som välvilligt makade åt sig och beredde mig plats på bänken bredvid sig.
»Katolsk!» svarade han och såg förnärmad ut. »Vi höra till metodist-episkopal-kyrkan.»
»Ja så, inte en wesleyansk församling!» invände jag.
»Visst inte! Vi äro episkopala, säger jag.»
Han vände sig från mig. Jag fann, att jag kommit på orätt ställe, hade kommit i en metodistsal, i st. f. till de katolsk-apostoliska. Vill man söka sin frälsning hos de senare, skall man icke stanna på vägen och låta locka sig af den metodistiska andakten, utan stiga mycket högre, tre trappor, ty där först träffar man de apostoliska.
Emellertid satt jag kvar den aftonen hos metodisterne och gick sedan dit flere gånger samt har ej underlåtit att göra mig bekant äfven med deras öfriga gudstjänstrum i Stockholm. De bilda flera ganska blomstrande församlingar och utveckla en icke obetydlig verksamhet.
Af de särskilda friförsamlingar vi redan omnämt, har ingen officielt utträdt ur statskyrkan, icke ens baptisterne, men metodisterne äro de