Nya Stockholm

Stora börssalen är icke något praktrum egentligen, men han är ett ganska vackert rum som vid god belysning tager sig förträffligt ut i sin dekorering i guld och hvitt och kanske i det afseendet öfverträffar våra nutidssalar, äfven om dessa äro färgrikare. Stora börssalen har dess utom gamla anor och rika minnen ur Stockholms borgerskaps historia, i synnerhet dess festkrönika, erinringar om åtskilliga för detta borgerskaps goda umgänge med konungahuset oförgätliga stunder, liksom om det stockholmska ordensväsendets för vårt samhälle egendomliga tillvaro och om den svenska vitterhetens årshögtider. Där den ena aftonen ännu i vår tid svenska akademien med högtidligt allvar fäster skaldemärket vid en ung poets förut okända namn, ljuda aftonen därpå de muntra sångerna och de fria skrattsalvorna i Par Bricolls glada lag, och dagen därefter hållas där fosterländska tal och dryftas politiska frågor, lofordas, anbefallas, motarbetas och förkastas kandidater till Andra kammaren.

Borgerskapets fester firas ej mera i börssalen, ej häller annorstädes, ty borgerskapet själft har festat slut och lefver såsom samhällsdel endast på borgerskapets gubbhus eller på sin höjd i sina »femtio äldste» och sin »bemedlingskommission». Men om fester gifvas, så är det icke ryttmästaren och gulddragaren Oldenburg och löjtnanten, bryggaren Westman, som passa upp de kungliga och det är ej häller några motsvarande nutidsborgare. »Uppassning» före kommer icke, men det är hela samhället som bjuder på festen.

G. af Ugglas

Det kan ju hända, att man kommer att tänka på alt det där under det man sitter uppe vid taket och önskar att sammankomsten skall öppnas. Herrar fullmäktige infinna sig, stanna i grupper, prata, vandra fram och till baka i salen och intaga slutligen sina platser här och där vid åtskilliga bord. Någon platsfördelning efter valkretsar finnes icke, lika litet någon efter åsigter, och höger och vänster vet man icke af hos våra kommunalråd. Man slår sig ned, där man brukar sitta, men den platsen uppenbarar ingenting af hvad man tänker i offentliga värf.

Längs fönstersidan åt Stortorget går en smal upphöjning, på hvilken framför hvarje fönster står en ganska enkel, rödklädd bänk. och på samma sida, midt för hufvudingången på norra långväggen, har man för tillfället satt en bredare upphöjning med ett stort bord.