Sida 319
lefver nu midt bland oss, deltager med stort intresse i vårt musikaliska lif och har slutligen så försvenskat sig, att vi måste räkna honom till vår konstverld.
Svensk äfven till födseln är Andreas Hallén, »Harald Vikings» begåfvade kompositör och tonsättare till många andra musikverk, kraftig anförare och sträng kritiker — grym, påstå misshandlade virtuoser. Hr Hallén kom hem från studier och verksamhetsår i utlandet, såg på våra förhållanden, hörde på dem i synnerhet och fann dem små. Han har en reformators sträfvan och käckhet.
Talangfulla tonsättare finnas nog flera. Där stiger Vilhelm Svedbom fram och bjuder på en kantat och fioloncellisten A. Andersen skapar en symfoni. Bland mera framstående företeelser i den musikaliska verlden under de senare åren är den sist nämde tonsättarens två af orkester på ett hundra personer utförda symfonier. Så ha vi Emil Sjögren, Valborg Aulin m. fl.
Konsertsångerskor som ej höra till teatern äro ej många. Saknad som sådan är Hanna Nordblom, sedan gift med ofvan nämde P. A. Ölander, men det är länge sedan hon på konserter sjöng sin faders omtyckta romanser. Konstnärskallet måste ej sällan vika för familjeomsorgerna. Den vi dock hoppas ännu i lång tid få höra i konsertsalongen, sedan vi miste henne på scenen, är grefvinnan Matilda Taube, född Grabow, den yngsta af våra hofsångerskor, hvilka, i förbigående sagdt, efter Jenny Linds död icke äro flera än två. Den äldsta af dem är den på sin tid högt uppskattade operasångerskan Matilda Gelhaar, född Ficher, Adinas, Rosinas, Zerlinas och Isabellas framställarinna för några årtionden sedan. Men sällan har Stockholms opera haft en sådan röst och en sådan sångkonstnärinna som Matilda Grabow, och hennes bortgång från scenen var otvifvelaktigt en af de svåraste förluster vår lyriska teater lidit. Hon lefver dock, är ännu ung och i full besittning af sin härliga stämma, och Stockholm gläder sig åt vissheten, att grefvinnan Taube ingalunda är förlorad för konsertsalongen.
Matilda Taube.
***
Kammarmusiken är också omtyckt af den musikaliska verlden och intager ett högst aktningsvärdt rum. Af den meromnämnde Mazér