Nya Stockholm

dock han som styr hela biblioteksverlden i Humlegården och därifrån verkar på alt hvad boksynt är här i landet.

Det är Ö. B., såsom han heter på »biblisspråket», öfverbibliotekarien G. E. Klemming, en af fosterlandets vise, till sitt yttre en högrest patriark, med långt ned på skuldrorna böljande silfverlockar.

Man tror kanske, att han är en paleotyp, årsbarn med de incunabler, som härstamma från boktryckerikonstens första tider, ty såsom tryckalster, ej såsom handskrift må han betraktas, men det är misstag — han är visst icke så gammal. För att vara en paleotyp måste man onekligen vara äldre än några och sextio år, öfverbibliotekariens ålder. Hans handlingar tyda också på mandomsårens kraft och ihärdighet, icke på ålderdomens behof af hvila.

Gustaf Edvard Klemming var ovanligt boksynt och en lidelsefull bokälskare redan i barnaåren, och såsom gymnasist, jämte brodern Henrik (»Klemmings antiquariat»), en af bokauktionskammarens flitigaste kunder. Under ett halft århundrade därefter har han egnat sig oafbrutet åt de »bokliga konster» som äro förenade med en sannskyldig bibliotekaries lifsuppgift. Han var icke äldre än tjugu år, när han jämte Georg Stephens vardt en af det då, 1843, stiftade svenska fornskriftsällskapets mest nitiske medarbetare.

Då han 1856 tillförordnades såsom amanuens vid k. biblioteket, införlifvade han med detta sin egen dyrbara samling af äldre svensk literatur. Ett par år därefter nämndes han till vice bibliotekarie, och efter att under några år ha varit t. f. kungl. bibliotekarie, vardt han 1865 ordinarie innehafvare af den tjänsten samt efter samlingarnas flyttning till det nya huset benämd öfverbibliotekarie.

Om man skulle uppräkna hvad den mannen uträttat för den svenska literaturen, finge man mycket att göra. Här är ej plats därtill. Endast må nämnas, att öfverbibliotekarien blott sedan samlingarna flyttades till Humlegården utgifvit slutet af den Oxenstiernska handskriften på biblioteket, slutet af »Sveriges dramatiska literatur» och (jämte fil. kand. G. Eneström) förteckning öfver svenska almanackor till 1749, första och andra delarne af »Svenska medeltidspostillor», ett bibliografiskt arbete öfver »Sveriges äldre liturgiska literatur», »Yngre Vestgötalagens äldsta fragment», tre häften af förteckning öfver »Samtida skrifter rörande Sveriges förhållande till främmande makter», »Sveriges krönika från Gog till Karl Knutson», »Medeltidsdikter och rim», tre häften, »Birgitta-literatur», bibliografi m. m.

För öfrigt leder öfverbibliotekarien hela verket och egnar sin outtröttliga omsorg åt i synnerhet de vidlyftiga svenska samlingarnas förkofran och ordnande. Det urval af trycksamlingarna från riksarkivet, hvilka öfverlemnats till k. biblioteket, har öfverbibliotekarien