Sida 443
Till bladet ha nästan alla samtida svenska författare af båda könen samt många vetenskapsidkare lemnat bidrag, men den ekonomiska ställningen har aldrig varit tillfredsställande. Den för en sådan tidning nödvändiga publiken är hos oss alt för fåtalig för att hålla henne skadeslös för alla ansträngningar och uppoffringar. Ny Illustrerad Tidning är en med upplysande bilder rikt prydd samtidskrönika, men därom bekymrar flertalet sig icke. Detta tycker nog om att se »taflor» och »gubbar», men om de äro goda originalarbeten eller dåliga clichéer är tämligen likgiltigt. Konstsinnet är ännu icke högt utbildadt hos oss, och sina »gubbar» vill man ha för godt pris, äfven om man kan betala ett högre. Att betala 12 kr. i prenumeration och 25 öre för ett nummer med goda illustrationer anser äfven den bemedlade vara för dyrt. För samma pris får han ett glas punsch, hvilket många stockholmare betraktar som en nödvändighetsvara.
Nej, billigt skall det vara! Därför uppstod Svea och sålde sitt nummer för 10 öre samt tog blott 5 kr. i årsprenumeration. Det var hösten 1886. Tre månader därefter gjorde det illustrerade, af A. Anderson-Edenberg utgifna månadsbladet Svenska familjjournalen sig också till veckotidning med samma pris, och så började en skarp, men för de båda bladen föga gagnande strid om allmänhetens gunst. Striden slutade med att Svea köpte Familjjournalen och upptog dennes namn i sin titel. Bladet, som i början redigerades af F. Hellberg, f. n. utgifvare af Idun och Skandinavisk Modetidning, har nu till redaktör H. Ring och till utgifvare C. Suneson samt förlägges af tidningsaktiebolaget Svea.
En halfveckotidning, det hvarje onsdag och lördag utkommande Fäderneslandet, är också illustrerad och bjuder på föga konstnärliga, illa tryckta träsnitt, behandlande dagens politiska tilldragelser i den belysning som bladets syfte föreskrifver.
Fäderneslandet uppstod 1852 och var under många år fullständigt skandalblad som trodde sig främja radikalismen genom vrängda eller uppdiktade framställningar och oblygt inträngande i enskilda förhållanden. Det har redigerats af N. R. Munck af Rosenschöld, K. G. Uggla, J. Damm och S. Ödmann samt eges af J. F. Hagström och är nu otvifvelaktigt hållet i bättre anda, men har icke samma inflytande som förut.
Den politiska karrikatyren, hvilken för några årtionden sedan förde en själfständig tillvaro i spridda häften och lösa blad, finnes icke mera, men har fått husrum i några af de illustrerade veckotidningarna, dock utan att just där ega någon framstående plats. Denna förbehålles åt skämtet i allmänhet. Den äldste af våra nu lefvande skämttidningar är Söndagsnisse, i dagligt tal kallad blott »Nisse», någon gång elak och hånande, vanligtvis oförarglig, ofta kvick.
