Nya Stockholm

sällskaplig samvaro», således alldeles samma syfte som den äldre klubben, med undantag af att klubben icke inskränker sina medlemmar till »män», utan anser att »en hvar som i literärt, artistiskt eller ekonomiskt hänseende arbetar eller arbetat i den periodiska pressens tjänst» har rätt till inträde och således ingalunda utesluter de kvinliga kamraterna från tillfälle att rådgöra och besluta om de gemensamma pressangelägenheter för hvilka de kunna ha lika stort intresse som tidningsmännen i ordets inskränktare betydelse. I en paragraf af tidningsmannaföreningens stadgar, antagna den 29 oktober 1887, medgifves utomföreningen stående »män» att inbjudas till samkvämen.

»I öfverensstämmelse med den från början följda planen», heter det i årsberättelsen 1887—88, »har föreningen hufvudsakligen egnat sig åt sällskapligt samlif, hvilket dock icke hindrat att för pressen betydelsefulla frågor blifvit med omsorg och intresse behandlade. Så har föreningen genom en skrifvelse till öfverståthållare-ämbetet utverkat, att de dagliga tidningarnas referenter blifvit försedda med märken som tillförsäkra dem fritt tillträde till sådana platser som blifvit af ordningsmakten afspärrade, och vidare har föreningen åt styrelsen uppdragit, att efter öfverenskommelse med publicistklubbens styrelse hos de riksdagens förtroendemän som hafva att bestämma om det blifvande riksdagshusets byggnad och inredning göra framställningar om pressens behof af lämpliga referentplatser i kamrarne, m. m.»

För öfrigt har tidningsmannaföreningen firat en vinterhögtid och gjort en sommarutflygt i Stockholms skärgård samt haft kamratlikt umgänge i hvardagslag. Medlemmarne voro 73 i oktober 1888. Ordinarie sammanträden hållas hvar fjortonde dag under oktober—april. Ordförande, vice ordförande, som tillika är sekreterare, samt kassaförvaltare väljas på första ordinarie höstsammankomsten. Dessa tre tjenstemän ha från oktober 1887 varit P. Strandberg, A. Jäderin och R. Wennerqvist.