Nya Stockholm

och kräfde därför ganska lång tid. Dock kunde bolagets material förråd och verkstad redan 1 april 1886 flyttas in i nybyggnaden, och i december samma år öppnades kontoret och ingeniörsbyrån i sina nya lägenheter. De nya växelborden uppsattes så fort sådant lät sig göras, och i oktober 1886 börjades ledningarnas införande i dem. I slutet af maj 1887 indrogs den förra centralstationen å Norrmalm, och den 12 juli s. å. invigdes den nya med en lysande fest i den då färdiga centralstationsbyggnaden.

Om man vid ett besök i denna byggnad vill först taga den underjordiska delen i betraktande, finner man åt Norra Smedjegatan källare i två våningar, hvilka, jemte en tredje våning, som utgör bottenvåningen vid nämda gata, användas till bolagets förråds- och verkstadsrum. Den öfra källarvåningen sträcker sig jämväl under huset åt Malmskilnadsgatan, och där äro ångpannan för uppvärmning och maskinerna för elektrisk belysning.

I våningen en trappa upp åt Malmskilnadsgatan äro lägenheter för styrelsen, verkställande direktören samt bolagets kontor och ingeniörsbyrå. Två trappor upp är direktörens enskilda bostad. Först tre trappor upp träffar man på den för 7,000 linier afsedda apparatsalen, som är mer än 110 fot lång, 29 fot bred och 21 fot hög samt upptager husets hela bredd mellan båda gatorna. På sidan om denna sal äro i två våningar fjorton rum, afsedda till frukost-, toalett-, bad- och kapprum för telefonisterna, rum för stationens förestånderska, laboratorium m. m.

Vid inträdet i apparatsalen möter oss ett sorl af kvinnoröster. Det är en elegant salong med unga damer. Men hvarmed sysselsätta de sig? Ingen enda vänder på hufvudet för att gifva akt på den inträdande. De sitta alla med ryggen ut åt rummet och ansigtet vändt mot en möbel som vid första anblicken erinrar om ett bokskåp eller ett högrest pianino. Hvarje dam — de äro minst halft annat tjog — håller med vänstra handen till örat en liten trumpet med lång slang, under det högra handen är i oupphörlig verksamhet och flyttar sig från den ena till den andra af de många numrerade knapparne på den uppstående möbelskifvan, och blickarne följa oaflåtligt handens rörelser.

Det är på det viset som hr A. i Vasastaden kan utan att lemna sin bostad samtala med hr B. i Katarinatrakten samt hr C. vid Riddarhustorget i Stockholm till och med skaffa sig ögonblicklig underrättelse om huru det står till med hr D. vid Saltängen i Norrköping.

De unga damerna förekomma oss som ett fruntimmerssällskap i en elegant salong, sade vi, ty så ser apparatsalen ut med sin brüsselmatta och smakfulla utstyrsel. Men det är ej ljudet af samtal man hör. Sorlet kommer ej från förtroliga meddelanden. De unga damerna se icke ens på hvarandra, sysselsätta sig icke med sin nästa,