Sida 564
poliskammaren för att där tjäna till vägledning för polismästaren, när han skall börja ransakningen med den anhållna.
P. Cederborg.
Det af en öfverkonstapel anstälda förhöret kunde ofta göra heder åt hvilken lagfaren ransakningsdomare som hälst. Lokalen där det hålles är däremot icke fullt lämplig, enär ransakningen oupphörligt störes af kommande och gående polismän samt stundom äfven de för lösdrifvare eller något brott anhållna personer som genom detta rum föras in i den ofvan nämda finkan.
Detektivafdelningen har sina digra diarier och rullor af många slag i hvilka brotten och brottslingarne äro noggrant upptecknade, och vanligtvis har en för brott anhållen person som förut undergått bestraffning eller åtminstone på något mindre fördelaktigt sätt gjort sig känd i polisen svårt att undkomma hvad dessa förteckningar meddela. Hans signalement finnes nog också, och fotografibilden sitter ganska visst i det stora polisalbumet, där man insätter bilder af dem som på något sätt anses böra lefva i polisens hågkomst. Där finnas hundratals fotografikort som kunna gifva anledning till ganska intressanta fysionomiska studier. Man må dock ej tro, att alla porträtten se afskräckande ut och bära brottets stämpel. Där finnas äfven ganska hyggliga, vackra och öppna ansigten som tillhöra förhärdade brottslingar.
De polismän som utgöra detektivafdelningen lägga sig vinn om att fullständigt lära känna de misstänkta personer som stryka omkring i hufvudstaden och lura på rof, och efter vunnen sådan kännedom ha de alltid lättare ej blott att föra den förberedande ransakningen till en tillfredsställande utgång, utan ock att genom oaflåtligt aktgifvande på dessa personer förekomma många brott. Detta är den detektiva polisens förnämsta uppgift.
Detektiven måste se och höra alt, men aldrig själf göra sig bemärkt. Sedan han gjort tjufvarnes seder och bruk till ett särskildt studium, har han också mycket lättare att följa dem med sin uppmärksamhet, veta hvar han skall få tag i dem och på säkraste sätt häkta dem efter ett brott eller hindra dem från att begå ett sådant. En detektiv måste också ej blott vara en slug och intelligent karl, utan äfven en oförskräckt, en som aldrig tvekar att utsätta sig för missdådarnes knifvar och revolvrar. Stockholms innevånare känna