Sida 57
går oförskräckt framåt, hvilar sig kanske något då »konjunkturerna» icke äro som mest fördelaktiga, men återtager sin marsch så snart bättre tillfälle gifves.
***
Länge har man klagat öfver att den nya tiden vore i alt mindre »solid» än den gamla, liksom den nya tidens människor med otrolig ringaktning för sig själfva eller med allt för lättsinnig tanklöshet anklagat sin tid för mindre redbar än en förgången, från hvilken endast en och annan »hedersman af gamla stammen» lefvat kvar. Så har det ock varit med Stockholms byggnader, och sagan vardt ty värr verkligen sanning, då »Ladugårdslandsstilen» visade sitt olyckliga inflytande på äfven valet af byggnadsämnen och omsorgen vid deras användande. Då uppstodo i alla afseenden dåliga hus, illa hopkomna och utan någon hänsyn till sundheten.
Annorlunda är det nu. Visserligen kan man ännu träffa på slarfvigt hopkomna hus med dåligt materiel utan och innan, med rent af hälsoförderfvande fyllning emellan trossbottnarne och många andra af byggnadssättet orsakade vådor, men sådana uppföras dock icke i samma stora antal som ännu för några år sedan och de finna ingalunda så lätt hyresgäster. Deras byggherrar komma sannolikt att snart stå med skammen, utpekade såsom samvetslösa spekulanter, och många af dem ha redan fått vidkännas betydliga förluster för att de icke bygt med ärlighet och omsorg.
De som under årtiondets senare hälft bygga nya hus finna med sin fördel öfverensstämmande att göra dem sunda och varaktiga, liksom de alt mera anse sig böra kosta på dem en god arkitektur. När man ser sådana byggnader, som de här ofvan nämda, t. ex. Norstedts, Skandias, E. Thavenius’, Fr. Bünsows, B. Carlssons, fru Whitlocks m. fl. — de äro lyckligtvis icke så få nu mera — måste man erkänna, att de icke blott äro jämförliga med den »gamla goda tidens» utan äfven öfverträffa dem, ej minst i »soliditet». De äro bygda för att ega bestånd till en sen efterverld. Däruti har åttiotalet gjort Stockholm en ovärderlig tjänst. I st. f. den ofta mycket osunda fyllningen mellan trossbottnarne, inläggas nu ofta valsade järnbjälkar, mellan hvilka cementmassa gjutes, hvarefter taken afslipas och målas. Detta är också ett ofantligt framsteg.
Få sådana arkitekter som de hvilka nu stå i främsta ledet bestämma öfver en nybyggnad, skall icke blott utsidan få ett konstnärligt utseende, utan äfven det inre vinna i sundhet och bekvämlighet. Hr Clasons idé med fönstret midt på väggen i ett rum i st. f. ett i
