Sida 572
pickelhufvan är aldrig omtyckt i Stockholm. Anmärkningar mot dessa hjälmar haglade från alla håll, och skämttidningarna sökte göra sig lustiga på deras bekostnad.
Efter ett par år har skriket mot poliskonstaplarnes hjälmar tystnat, och man finner dem både prydliga och fullt ändamålsenliga.
Hjälmarne kosta 9 kr. stycket, då däremot de gamla, mycket mindre varaktiga högmössorna icke erhöllos under 12 kr. Under en del af nattpatrulleringen, kl. 1—5, användes ännu högmössorna tills de utslitits.
Bland de europeiska storstädernes poliskårer intager Stockholms nu mer onekligen ett af de främsta rummen och är, med undantag kanske af ett par italienska städers, den till sitt yttre prydligaste. Londons polismän äro högst aktningsvärda äfven till sitt utseende, men dess uniformerade konstaplar taga sig likväl icke så godt ut som Stockholms. Polisen i Paris har många goda egenskaper, men ser på långt när ej så bra ut som vår, och en »Schutzmann» i Berlin ser visserligen duktig ut, men har icke stockholmskonstapelns lediga sätt att uppbära uniformen. Den glänsande hjälmen, den af blått kläde förfärdigade vapenrocken, med den dubbla raden förgylda knappar med Stockholms vapen, sabeln med silfverporte-epée och de hvita handskarne taga sig förträffligt ut på en ung, välväxt kropp med militärisk hållning.
Ett stort antal poliskonstaplar har förut varit soldater vid Stockholms garnison och där genomgått underbefälsskolan, och från krigstjänsten medföra de den militäriska hållningen, men denna underhålles ock genom den gymnastik hvari polismanskapet öfvas, nu under befäl af major Gyllenram vid Svea lifgarde. Hvarje år har manskapet en uppvisning i gymnastik och fäktning, hvarvid man måste beundra dess vighet och styrka. De konstaplar som förut icke varit militärer vinna snart genom gymnastiken och umgänget med kamraterne den goda hållning som numera utmärker hela kåren.
En god underofficer vid regementet är därför icke genast färdig som skicklig polisman, men sedan han mottagit undervisning af centralpolisen, kan hans forna krigstjänst komma honom till nytta i polisens tjänst, och, vare sig f. d. militär eller icke, kan en distriktskonstapel sedermera göra sig förtjänt af att befordras till konstapel vid centralpolisen, hvarifrån han genom att ytterligare hafva utmärkt sig må hända anses värdig att vinna anställning vid detektiven, och af dennes öfverkonstaplar tagas ofta poliskommissarierne. Denna möjlighet af befordran till högre grader utgör otvifvelaktigt en ganska kraftig sporre och bidrager till bevarande af den goda anda som i vår tid utmärker stockholmspolisen.
