Sida 575
Dessa »logement» bestå af flera större och mindre rum, och är alt efter rummens storlek flere eller färre konstaplar boende i hvart och ett af dem. Det är samboende utan att därför vara något kasernlif. Rummen är i allmänhet goda i hälsoafseende och hållas mycket snygga samt utrustas på sina ställen med rätt god smak. Utom de nödvändiga möblerna finna man i dem många prydnadsartiklar, i synnerhet oljetryckstaflor, litografier, fotografier m. m. Böcker saknas icke, och på ett ställe ha vi sett till och med ett piano. I dessa visserligen torftiga, men ganska hemtrefliga ungkarlslägenheter som otvifvelaktigt äro af godt inflytande på polispersonalen, spårar man lätt den omtanka om kårens goda hållning samt hvarje dess medlems trefnad som i så många afseenden utmärker polisens chefer och som nog har sin inverkan på en ej så ringa del af samhället utanför polisen.
Extra konstaplarne, som bo i centralpolisens logement vid Myntgatan, betala 6 kr., men alla ordinarie konstaplar erlägga 8 kr. i månaden. För denna hyra erhållas husrum, möbler, värme, belysning, sängkläder samt upppassning, städning och tvätt.
Högsta antalet konstaplar bo i de två hus som tillhöra polispersonalens pensionsinrättning, det nyss nämda åt Myntgatan och det andra vid Kammakaregatan, på senare stället öfver 40.
Det är dock endast de ogifte som bebo dessa logement. De ogiftes hela antal var vid 1889 års början 167 och af dem bodde nästan hela antalet i logementen. Det ser ut som skulle de ogifte polismännens antal tillväxa i högre mån än de giftes, ty då år 1884 funnos endast 95 ogifte mot 203 gifte, var förhållandet fyra år senare 168 mot 239. Detta torde ej vara tillfälligt, utan ha sin orsak i den åstundan som alt mer gör sig gällande, att rekrytera polismanskapet synnerligen bland unge män som ännu ej ingått äktenskap. Då poliskårens ordinarie medlemmar år 1884 hade bland sig blott 23 hvilka icke voro öfver tjugufem år, hade denna åldersklass vid ingången af 1889 växt till 61. Mellan tjugufem och trettio voro 89 år 1884 och 130 år 1889. Detta är fortfarande den talrikaste åldersklassen. Sedan aftager antalet för hvarje femårsklass. Mellan trettiofem och fyrtio år äro 31, men nästan lika många (30) mellan fyrtio och fyrtiofem, och öfver femtio år blott 17 samt af dem 3 kommissarier. Af de vid 1889 års början tjänstgörande ordinarie polismännen hade sex tjänat mera än 25 år, men två hundra icke ännu 5 år. Det fanns dock nitiotre som hade mellan 5 och 10 års tjänst, sextiofyra mellan 10 och 15 års, tjugutvå till och med 20 års samt tjugusju till och med 25 års. Såsom man ser, har det allra största antalet icke länge varit i tjänst.
Under år 1888 afsattes icke någon polisman för tjänstfel, och under de närmast föregående åren har sådan afsättning förekommit blott ett par gånger, men såsom olämpliga för tjänsten afskedades nio år 1888. På egen begäran fingo också nio afsked.
Poliskonstapelns tjänstgöring är ganska sträng, och befälet har ej häller många lediga stunder. En kommissarie måste ständigt vara
