Nya Stockholm

Långt senare än döfstum-undervisningen, hvilken här räknar sin tillvaro från det första tiotalet af vårt århundrade, och äfven än de blindas uppfostran, som började några och trettio år senare, är vården af de sinnesslöa. Vi ha redan vid omnämnandet af Eugeniahemmet funnit att en sådan vård är där anordnad bredvid anstaltens öfriga verksamhet. Men då man går från nämda hem, bör man icke underlåta att hälsa på i n:o 16 Norrtullsgatan för att aflägga besök i där varande Skola för sinnesslöa barn och göra bekantskap med den ädla människovän, som är skolans förestånderska. Där finner man människokärlek i vackraste och starkaste form, och man ser hvad en sådan kärlek förmår uträtta.

Skolan för sinnesslöa barn upprättades 1870 af professor N. G. Kjellberg, arkivarien O. v. Feilitzen och fru R. Olivecrona jämte några flera människovänner hvilka icke förgäfves vädjat till allmänhetens gifmildhet, men det är egentligen från sommaren 1878 som skolan kunnat utveckla någon mera tillfredsställande verksamhet. Det var då friherrinnan Thorborg Rappe öfvertog förestånderskans plats och började egna hela sin stora intelligenta kraft åt detta barmhärtighetsverk.

Thorborg Rappe.

Det är Thorborg Rappe som genom ihärdiga kärleksfulla bemödanden, understödda af en genom studier och iakttagelser i främmande land utvecklad sakkännedom, lyckats föra de sinnesslöa barnens undervisning och uppfostran till förut ej ens anade resultat. Efter att nästan omedelbart ha från eget lyckligt familjelif öfvergått till utöfvande af de maktpåliggande pligter som äro förenade med uppfostran af stackars sinnesslöa, för henne förut okända varelser, satte hon sig snart in i alt hvad en sådan uppgift kräfver och har sedan med ständigt ökad framgång verkat på detta område till nytta och välsignelse för de olyckliga. Det gälde för Thorborg Rappe att komma under fund med den bästa och säkraste vägen, och hennes stora intelligens fann den snart i studiet af det individuela hos hvarje sinnesslö, där åtminstone någon gnista finnes att taga vara på för att utveckla och uppöfva till ett, om ock stundom svagt flämtande ljus.

Det är det varma intresset för lidande medmänniskor som varit Thorborg Rappes förnämsta medhjälpare, och man behöfver endast se huru detta intresse yttrar sig vid behandlingen af barnen i skolan för