Sida 684
Frälsningsarmén räknar sin uppkomst från 1865, då Wilhelm Booth, arméns nu varande general, förskräckt öfver den ohyggliga sedeslösheten och råheten i East End af London, beslöt att lära de lastfulla att känna gud och sålunda rädda dem ur det elände hvaruti de nedsjunkit och från den fördömelse som han ansåg hota dem.
William Booth hade uppfostrats inom engelska högkyrkan, men var sedan metodistprest. År 1861 lemnade han prestämbetet och egnade sig jämte sin hustru åt missionsverksamhet. Denna ansåg han bäst främjas genom militärisk organisation.
Då ändamålet med hela verksamheten är krig, säga frälsningsarméns medlemmar, fordrar sunda förståndet, att styrelseformen bildas efter det mönster som funnits vara icke blott det verksammaste, utan också det enda möjliga för en här. Därför skall frälsningsarmén ha uniform och militäriska grader samt icke förblandas med de vanliga kyrkosamfundens medlemmar.
General Booth.
Under stundom kommer general Booth själf och inspekterar hären, och då är bullret i det ej blott med fanor, utan äfven lefvande växter och välkomstinskrifter prydda templet starkare än vanligt. Velcome to Sweden står det öfver alt och God bless you, general. Hvart generalen blickar, kan han läsa ett välkommen, på soldaternas bröst, på templets väggar, och alla ansigten le mot honom.
Då stötes det ännu häftigare i basunerna. Halleluja-ropen skalla ännu kraftigare, och armar och näsdukar sättas i vild rörelse. Då sjunger en af sopranerna gällare än någonsin:
Uti frälsningshären äro vi soldater vi skola bringa frälsning till en verld och ned vi aldrig lägga våra vapen, förr än alla folkslag sett oss på vår färd.
Och kören faller in med väldigt dån och skallande basuner:
Fyra af, fyra af emot djäfvulens led, vet, att en kula måste slå honom ned. Därför tappert framåt på vår segrande stråt, och ej satans list oss hindra låt, halleluja!
