Nya Stockholm

Den första expedition som frälsningsarmén företog till Stockholm bestod af fröken Hanna Ouchterlony jämte fyra medhjälpare, två af hvardera könet. Möten höllos dels på ett par gårdar å Norrmalm, dels å Ladugårdslandsteatern samt i ridhuset vid Gref-Turegatan och i »Södra salongen» vid Lilla Glasbruksgatan. Hösten 1884 började verksamheten i Florakyrkan och fortsattes där till våren 1886. Arméns stockholmsafdelning hade snart varit betänkt på att skaffa sig ett eget tempel och högkvarter. Första grundplåten därtill erhölls i England af 100 pund st., hvartill inom kort kom en gåfva här på 2,000 kr. Kollekter inbragte öfver 700 kr. och insamling med listor mellan 2 och 3,000 kr. Fyra basarer gåfvo en behållning af nära 4.000 kr. Af öresföreningar inom frälsningsarmén lemnades 3,900 kr.

Då alla dessa bidrag likväl icke räckte till för att få ett ändamålsenligt högkvarter, anordnades en försakelsevecka, som lemnade öfver 10,000 kr. I England hopsamlades, utom ofvan nämda 1,800 (100 p. st.), omkring 9,000 kr. I alt lyckades frälsningsarmén få ihop en byggnadskassa af omkring 40,000 kr. Armén köpte då af bokbindaren Herzog för 35,000 kr. och på förmånliga betalningsvilkor en tomt vid östligaste ändan af Östermalmsgatan, utgörande 9,340 kv. fot. Men för att bygga fordrades mera pengar, och lån i bankerna kunde endast med stor svårighet erhållas, ehuru armén velat tillförsäkra dem 5 procent här i tiden och 95 i evigheten.

Frälsningsarmén är, liksom en stor del religiösa samfund, ytterst handlingskraftig och ihärdig ej blott för själarnes frälsning, utan äfven för insamlande af de verldsliga medel som anses erforderliga, och när ingen annan utväg finnes, gripes åter till en försakelsevecka, då medlemmarne till det yttersta inskränka tillfredsställandet af de lekamliga behöfven och lemna de därigenom besparade pengarne till armén. En sådan vecka var äfven den mellan 27 oktober och 2 november 1889, då enligt från frälsningsarméns »nationella högkvarter» utgången, af kommendör Hanna Ouchterlony undertecknad order försakelse påbjöds.

En rundskrifvelse sändes dess utom till ett stort antal personer ej tillhörande armén med erinran om det goda som frälsningsarmén redan uträttat för nykterheten och allmänna sedligheten. I detta cirkulär heter det bland annat, att frälsningsarbetet underhålles till stor del af de pengar som förut gått till krogen och att »kårerna bära i allmänhet själfva sin finansiela börda, men oafbrutna svårigheter med lokaler, hvilka, af brist på medel att bygga, stundom blifvit mycket dyra», föranledde kommendören att vända sig till hvilken som helst med bön om hjälp. Denna hjälp behöfde icke innebära, att man i alt gillade frälsningsarméns tillvägagående, blott att man gladde sig att se drinkare nyktra och usla krogar och danslokaler tömda eller förvandlade till frälsningsbaracker.

För att underlätta gåfvornas insändande, åtföljdes rundskrifvelsen af en högröd blankett, på hvilken man blott hade att ifylla bidragets storlek: »Härmed gifver jag till frälsningsarméns försakelsefond en summa af ...» Måttot var Smid medan järnet är varmt, illustreradt af ett par armar med tång och slägga på ett städ. Det hela föreföll rätt praktiskt.