Sida 704
Stockholm har en mångfald skolor, i bokhålleri, skrifning och räkning, ett stort handelsinstitut, uppkalladt efter grosshandlaren Frans Schartau, stora och små handelsskolor, särskilda språkskolor, musik- och sångskolor, teckningsskolor, dansskolor, ridskolor, m. m., men bland egentliga nutidsskolor äro också hushållsskolorna, t. ex. den redan omnämda som tillhör diakonissanstalten samt Praktiska hushållsskolan, n:o 11 Jakobsbergsgatan, Nya hushållsskolan, n:o 17 samma gata och Matlagningsskolan, n:o 22 Hamngatan, hvilka undervisningsanstalter äro beräknade dels på utbildande af dugliga tjänarinnor, dels på att gifva unga fruntimmer ur de bildade klasserna en bättre insigt i matlagningen, hviken, såsom doktor Ch. Em. Hagdahl, kokkonstens vetenskaplige skildrare och främjare, erinrar oss, »är en konst, som ej kan inläras på en dag, ej häller genom att endast läsa en bok öfver ämnet». Det är en konst och ett hälsovilkor som väl förtjäna att göras till föremål för undervisning i särskilda skolor och införas äfven bland läroämnena i folkskolan. Detta har Stockholm också insett och under 1880-talet börjat göra insigten fruktbärande.
***
En nutidsskola af stor betydelse är Tekniska skolan. Vill man få en föreställning om, huru stort deras antal är som besöka denna läroanstalt, kan man på aftonen infinna sig i Mästersamuelsgatan, där skolans palats stänger vägen mellan Brunkeberg och Hötorget, en väldig byggnad för en väldig skara lärjungar. Man ser då hundratals unga personer af båda könen begifva sig in i skolhuset, och följa vi dem, skola vi se huru de fördela sig på de stora lärosalarne och draga nytta af den undervisning som där meddelas. Det är ett icke ovigtigt bidrag till kännedomen om nya Stockholm, om det samhälle, som icke låter någon stund mellan morgon och natt förflyta utan att öka sina kunskaper och uppöfva sina färdigheter.
Skolan räknar sin tillvaro redan från 1846 och är ett barn af den året förut upprättade Svenska slöjdföreningen. Denna hade, förnämligast genom skeppsbyggmästaren J. F. Anderssons och den mycket bekante konstnären N. M. Mandelgrens ifriga bemödanden kommit till stånd för att främja svenska konstflitens och näringarnes förkofran och skulle därför bland annat inrätta eller understödja därtill lämpliga läroanstalter. Mandelgren hade en särskild söndags-ritskola, för hvilken han begagnade en lokal i konstakademiens hus, och denna skola öfverlemnade han till slöjdföreningen, hvarför han kan betraktas såsom den egentliga upphofsmannen till Tekniska skolan.
Slöjdföreningens skola, såsom läroanstalten först kallades, sattes under kapten B. Cronstrands ledning och hade sin undervisning på söndagsförmiddagarne i samma lokal, där Mandelgren haft sin ritskola. Snart vardt dock denna
