Nya Stockholm

Klockan är nio. Signal att gå till segels. Chefsfartyget ger sig af till Kanholmsfjärden, dit det ej är långt från samlingsplatsen, och det ankrar ett par kabellängder norr om Rökö. Vid Fjordholmarne i öster och Långholmen söder ut ligga flaggbåtar för att utmärka segelbanan af 10 nautiska mils längd.

Ett skott! Det är lystringsskottet. Klockan är elfva på förmiddagen. Startsignalen hissas. Fem minuter därefter höres ett nytt skott. Nu börjas kappseglingen. Det är första täflingen. I den deltaga första klassens fartyg af 20 tons och där utöfver. Där har man t. ex. hofjägmästare Setons »Zuleika» som håller 40 tons, och kanslisekreteraren Strandbergs »Dagmar» på 38, bankdirektör K. Wallenbergs »Alma» på 22, o. s. v. Det kan hända, att vinden är styf märssegelskultje, ingenting ovanligt här på stora Kanholmsfjärden.

Se där, det vackra fartyget, med spetstoppsegel och en duktig spinnacker, som tager ledningen. Det är Zuleika! Präktig manöver! Hon väcker stort intresse bland alla åskådarne på de många ångfartygen från staden och på det stora antalet andra båtar och bland hela publiken från när och fjärran som från farkoster af olika slag och från stränderna försöker få en öfversigt af det stora slagfältet. Närmast efter Zuleika kommer ett annat vackert fartyg. Det är »Dagmar», som en gång var prinsens af Wales, ännu en utmärkt båt. »Dagmar har i dag kanske toppstången struken och för en ballongklyfvare till läsegel. Så kommer det ena fartyget efter det andra, sju styfva seglare som deltaga i första täflingen. För babords halsar ha de godt sträck till Långholmens flaggbåt. Där stagvända de och lägga bidevind på andra bogen. De kryssa icke, utan sträcka upp till flaggbåten vid Fjordholmarne, där de gipa och hålla fördevind till chefsfartyget. »Zuleika» är i spetsen, »Dagmar» närmast efter. Men det är icke slut med det. I dag segla de banan andra gången. Brisen är hårdare nu, men för öfrigt går alt ungefär som första gången, och äfven nu hinner »Zuleika» först målet, följd af »Dagmar», hvarefter de öfriga komma med längre och kortare mellanrum. Så kan det gå till, och så har det gått.

Efter denna täfling komma andra kappseglingar mellan fartyg af mindre drägtighet. För somliga är brisen väl hård, men de kämpa tappert och erbjuda en vacker anblick under hela seglingen. Innan alla täflingarna äro afslutade, har vinden kanske ökats till tvårefvad märssegelskultje med hög sjö, och de mindre båtarne taga in ett eller två ref, men så föra de sina segel med maklighet äfven i de hårdare byarne.

I en af dessa täflingar ser man kanske också tre vackra yawls, Arla, Sirén och Maria, som täfla sins emellan och med åtskilliga