Sida 762
fosterländska arbetet; det på timliga egodelar just icke öfverflödande, men alltid känslorika Stockholm som aldrig tröttnar att visa sin människokärlek; det Stockholm som fördragsamt lemnar plats för så många olika tänkande, där så många skilda meningar sammandrabba, alla slutna inom samma gästfria famn; det Stockholm som gärna skämtar, kanske också någon gång hånar, men dock både känner fint och tänker ädelt, då det är fråga om allvarliga ting och synnerligen då det gäller fosterlandets ära och välfärd; det Stockholm öfver hvilket Sverige kan vara stolt och som den hvilken där haft sin vagga måste framför alt hålla kärt.
