Sida 133
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
106 ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Inskriftens sista ord efter faþur : sin väntar man skall vara kllþan, och jag håller för sannolikt, att så ock varit men att otydlighet föranledt de skiftande läsningarna rxmn Rh., nrilll b. och I+IÞ+K Fr., hvilka icke gifva någon mening. Man skulle kanske ock kunna tänka sig, att runorna betydt »i Bägby», men de tre läsningarna synas föga bättre förenliga med denna möjlighet.
Inskriften synes sålunda hafva varit följande:
+nht+i+ • +nk • • +nk • n+Trx • ritn • • ht+i+ • þi++ •
5 10 15 20 25 30 35 40
+hk • fcfth • ÞH+ • im • -HM • Ntnrx • HI+ nnii i
45 50 55 60 65 70 73
Translitteration: austain • auk • sahuatr«auk • aþuatr • litu • raisa • stain • þina • auk • bru •
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
þsa • aftR • alli • faþur • sin kuþan
55 60 65 70 73
Att det första namnet är Östen, är uppenbart, det andra har ofvan tolkats Sighhvatr; att det tredje har samma senare led som det andra, är klart, men bestämmandet af dess första led är svårt nog. Som första led förekommer aþ- i några få fåll i runinskrifter: gen. sg. a|]biarnaR 1 Sundby, Sorunda sn, Sotholms hd, Sdml. (först undersökt af mig 1904), nom. sg. aþfari St. Vilunda, Uppl., D. II 88, af mig undersökt 1903, aþil L. 370, aþÍlR B. 592, L. 698, aþisl B. 295, L. 345, D. II 62, aþken B. 343, L. 38, D. I 37. Af dessa äro ju aþil, aþÍlR osäkra och föga att bygga på, aþken i behof af förnyad undersökning, då det i sin närvarande form är enastående och obegripligt och kan misstänkas vara felläst. Namnet aþisl förekommer ock i den runinskrift vid Kirk Michael på ön Man, som Bugge, Nordiske Buneindskrifter og Billeder paa Mindesmcerker paa Øen Man, s. 243 i Aarb. f. nord. Oldkynd. og Hist. 1899 antager vara svensk. Lundgren, Personnamn från medeltiden, s. 8 anför Admundus (1304) och Adhels (1337).
Den aflidnes namn ack. sg. alli förekommer i runinskrifter blott här. Det ser ut som ett kortnamn af namn sådana som östen, isl. Eysteinn, Eivind, Eyvindr, och skulle i så fall hetat i nom. sg. *ØyiR. Något dylikt namn finnes emellertid icke. Det synes därför ligga närmare att sammanställa namnet med det gotländska Awair Strabain i Guta saga, som i fsv. form *Awer ingår i flera ortnamn, se Lundgren, Personnamn från medeltiden, s. 20. Man måste emellertid i så fall antaga, att namnets stamslutanda -r fattats som ändelse i nom. sg. och därför uppgifvits i oblika kasus, liksom det skett i talrika fall i namnet Birgher enligt Lundgren, Personnamn s. 25.
1 Vid sidan af gen. sg. aþbíarnaR stå 6 fall med au, 0U, U i första leden alltså Auðbiarn, Oðbiarn och jämte aþuatr här förekommer auþwatr S. 73 Vänge och S. 151 Silte på Gotland; aþisl motsvaras på samma sätt af kvinnonamnet oþí[sjla Södersluss, Stockholm, enligt min undersökning, B. 136 har |Jjf, L. 364 oþ--la. Då namnbildningselementet Ap-, som visserligen i andra germanska språk förekom som första led af sammansatta namn, så sparsamt förekommer på nordisk botten, kan man misstänka i runsvenska personnamn med aþ- vara samhöriga med namn, som hafva auþ- eller dess ekvivalenter i första led, och att de antingen äro felristningar, hvilket deras ringa antal väl kunde göra berättigadt att antaga, eller äro fall af sådan sammandragning af den urnord. dift. au, hvarpå dubbelformerna Gustaf (fsv. Go(t)staver) och Gösta (fsv. Gøtstaver) är det mest bekanta exemplet (Noreen, Aschwd. gr. s. 79; företeelsen är först påpekad af Kock, Tydning af gamla svenska ord, Lund 1881, s. 1 f.) Noreen upptager p. a. st. fsv. Opcelver jämte Øpælver, fornnorska Oðfinnr jämte Auðfinnr. Då man i runor ined a tecknade äfven dess omljud, t. ex. biarn, vare sig man uttalade Biarn eller Biörn, torde man ock i dessa fall kunnat bruka a för att uttrycka det å-ljud som uppstått af au; jfr hurusom ordet 'och' emellanåt skrifves ak.
Källa: Project Runeberg ·
