Sida 138
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
110
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
I redogörelsen för sin slutliga undersökning af inskriften, daterad d. 17 juli 1893, förkastar Söderberg sitt antagande ATS 9: 2 s. 24 af en första runa K k, i det han säger: »Närmast kanten förekommer en djup skåra såsom af ett V, men den är för djup och bred för att vara hu ggen, är en tillfällig skada». Ett tydligt r är alltså första runan, och något skiljetecken antages nu ej heller efter detta. Runan 2 är g med tydlig prick, kännestrecket smalt men skarpt. Kännestrecket skäres af ett smalt, som det synes, hugget streck, öfverst ganska djupt, nedåt grundare och smalare, vid nedre slinglinien trådsmalt men fortsatt öfver denna 16 cm., sedan bortnött. Vid öfre slinglinien förekomma till höger om denna linie två streck, och det är ej lätt att afgöra, hvilket af dessa skall vara fortsättningen af kännestrecket till Runan 3 är i, 4 I 9,5 cm.; kännestrecket är smalt och fint såsom början till kännestreck på þ, men längre ned finnes ingen fortsättning eller spår af ett andra fäste, hvarför runan troligen är f I.
Efter sin finnes rum för fem runor, hvilka förmodligen varit *bonta, då koþan följer därefter; Söderberg förmodar harþa. Efter koþan står g »kraftigt med tydlig prick men för öfrigt orena drag». Till vänster äro skärfvor afslagna, vid första påseende liknande kännestreck, hvilka föranledde Söderberg att ATS 9: 2 s. 24 antaga med två kvistar på hvar sida. Söderberg förmodar, att runan g är den första i ordet g[uþ] 'Gud' i önskeformeln: »Gud hjälpe hans själ!», hvilken kan väntas följa.
Längs fragmentets vänstra kant efter den ursprungliga runstenens midtlinie finnas runorna tuar risti runaR, hvaraf de två sista runorna i risti äro otydliga. Ristarens namn är troligen icke fullständigt bibehållet, men att det ej kan hafva varit synnerligen mycket längre, framgår af jämförelse med Öland 31 i afseende på ormhufvudets ställning. Af de namn på -uar, som annars förekomma i runinskrifter ans- Onts-, filll-, heh-, hah-, i(n)k-, klin-, kuþ-, þor-) har intet i slutet af första leden ett ljud, som skulle kunna betecknas med t. Månne Odd-varr?
Innanför slingan under ordet sin läser slutligen Söderberg ordet Stain. Då detta ord icke kan utgöra komplettering af något felande i den rad, hvarunder det står, emedan i denna ingenting är utelemnadt, torde det höra tillsammans med den nyssnämnda inskriften utom slingan, som uppger ristarens namn. En af mig undersökt inskrift vid Gerstadberg, Y. Järna sn, öknebo hd, Sdml., anförd i Skansens runstenar s. 13, slutar med: esbirn • risti • auk • ulfr • Stainti »Asbjörn ristade och Ulf målade» (isl. steina, fsv. stena 'måla'). I öfverensstämmelse därmed kan med sannolikhet förmodas, att detta Stain, som står under sin, är en återstod af Stain[ti], framför hvilket målarens namn varit ristadt, måhända föregånget af ordet 'och'.
Hvad som finnes i behåll af runstenens inskrift, är alltså med ofullständiga runor inom [ ] följande:
Stycket A: [kn+HI-KH W rø] Stycket B: — HK ! l[**] — Stycket C:
5 10 15
- iw : nw : MI+ :.....: mn : v - tn+rx ixih[tn : iw-u -
20 25 30 35 40 45 50
ht+i+ -
55
Translitteration: Stycket A: [kunb]iarn auk : SU[a] — Stycket B: — uk : i[oh] — Stycket C: — rgil : faþur : sin :.....: koþan : g — tuar risti : runaR — stain —
Källa: Project Runeberg ·
