Ölands runinskrifter. Första bandet.

43. GÄRDSLÖSA KYRKA.

109

Efter detta namn står 9—11 auk, följdt af ett kolon af fina punkter. I den följande runan 12 V\ s är mellanstreckets vänstra hälft bortnött, toppen är ett grundt men bredt streck, foten bredare och djupare. Runan 13 U utgöres af grunda orena streck. Runorna 12—13 SU utgöra antagligen början af mansnamnet Sven och till den följande runan i detta namn, 14 a, hör enligt min uppfattning en fördjupning i stenens kant, som har riktning af kännestrecket till a och ser ut att vara huggen men ej går ut i kanten, där ej heller något spår af stafven synes.

Inskriften på A har alltså antagligen varit: kunbiarn auk : sua[in] och har hört till början af runstenens inskrift, låt vara att det icke är alldeles omöjligt, att ännu något namn föregått.

Stycket B är till formen en likbent triangel med afstötta vinkelspetsar. Ena sidan är 50 cm. lång och utgör stenens ursprungliga kant, och nästan jämnlöpande med denna går slingan, hvars öfre linie 52 cm. utgör fragmentets största längd. Bredden från den ursprungliga kanten till det motstående hörnet är 39 cm.

Slingans linier äro synliga öfverallt, delvis ovanligt djupa, glatta och skarpa i bottnen.

Uti slingan synes följande ristning. Runan 1 U, stafven är någorlunda bred och tydlig, ehuru grund, kännestrecket ytterst fint och grundt, slutar efter 3 cm. uppifrån. Runan 2 K k, hela kännestrecket är tydligt; stafven blott 2 cm. upptill djup, sedan smal och når ej nedre slinglinien. Efter detta ord, som uppenbarligen varit [a]uk, följer ett kolon af två djupa prickar. Runan 3 utgör spår af en bred staf under cm. uppifrån, hvarefter Söderberg icke funnit vidare spår af runor.

Vid min granskning 1904 fann jag efter 6 cm. en staf af 1 cm. nedifrån, som sedan kunde följas som en skugga; 3 cm. nedifrån har ett snedt tvärstreck funnits, och runan har säkerligen varit ‡ 0; äfven vid öfre slinglinien kan denna runa spåras. Efter ytterligare 6 cm. finnas spår af en annan runa, ett svagt streck, som börjar 2 cm. uppifrån och sträcker sig 2 cm. nedåt, där det slutar med liksom en pilspets, sannolikt lemning af ‡ h, men därefter spåras inga runor. Troligen har här namnet iüh[an] stått.

Inskriften på B har alltså antagligen varit: — [a]uk : ioh[ail] och torde hafva omedelbart anslutit sig till inskriften på A. Mellan A och B fattas alltså ett stycke, stort nog att rymma de som saknade inklamrade runorna i sua[in] och [a]uk saint mellan-stående skiljetecken, alltså cirka 21 cm.

Stycket C, som är det största fragmentet, är öfre stycket till höger af runstenen, af hvilken den torde utgjort något mer än fjärdedelen. Stycket är 1,25 m. högt efter vänstra sidan, 1,07 m. efter den högra, 1,26 m. bredt nedtill, 1,13 in. upptill.

Stenen är alldeles glattslipad genom tramp, i synnerhet på midten, men synes icke hafva varit tillhuggen. Runorna hafva liksom öfriga ristningar varit ganska kraftiga och skarpa i bottnen; af de runor, som äro nära utslitna, kvarstå smala streck med skarpa kanter. Runornas höjd är i allmänhet 9—10 cin.

Hufvudinskriften har varit ristad i en enkel ormslinga, som varit anordnad såsom Öland 31, Runsten; ormens hufvud finnes vid nedre kanten af fragmentet. Bakom ormens öga finnes en rund, skålformig fördjupning, 3—4 cm. i diameter, som troligen icke är huggen.