Sida 123
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
100
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Stenens yta ar glatt men ojämn. De äldre teckningarne visa, att ett större stycke redan på 1600-talet var slaget ur stenens kant till vänster. På den motsatta kanten har i senare tid en tunn flisa fallit af, omkring 1 cm. tjock; afflagningen är vid yttre sling-linien 15 cm. bred.
Runorna äro dels bredt och groft, dels smalt och skarpt inhuggna, sällan grundt, såsom þ och b i uiþbiurn och þ i första namnet. Något otydligt fanns ej i inskriften.
Däremot har en skada förstört det första namnets andra runa och efterlämnat en fördjupning med skroflig botten, hvari intet kan skönjas, om ej möjligen kanten af en staf. Rhezelius har ingen runa, blott ett kännestreck till t" upptill, B. 1055 har i, B. 1079 e, Hilfeling f, Söderberg förmodar, att runan varit a Första namnet skulle sålunda varit h[a]rfriþ[r], då efter þ spår synes af stafven till [r], hvarpå namnet tydligen slutat. Därefter har det af gammalt bortslagna stycket följt, på hvilket ordet [auk] stått; af k tinnes ännu nedre hälften af stafven, och foten af au skulle vara synlig, om ej helt nyligen små skärfvor afflagats vid nedre slinglinien. I det följande namnet lliþbiurn är toppen bortslagen på lli.
Den tunna flisans affall på stenens högra kant har förstört as i f[as]tlllf, hvilket Hilfeling fann i behåll. Af a finnes 3 cm. nedifrån i behåll, hvarefter stafven följer skadans kant cm.; kännestrecket finnes till vänster om stafven 5 cin. från foten. Af S finnes endast foten, 5 cm. lång. B. 1055 har för [as] hvilket säkert är riktigt, B. 1079 -m, Rhezelius
Inskriften har alltså varit följande:
Yttre slingan:
" =»[+]fxmit[f\ x +nH] x niÞ&inru * ritn * ruiw- * * ÞI4+ * +t *
5 10 15 20 25 30 35
* N-Þnft (ormens hals:) HI+ (ormens stjärt:) HIFNTlH * NT
40 45 50 55 60
Inre slingan:
rx+mwT!A Brvm * - » Mvh > prum * i - pimnn >
65 70 75 80 85 90 95 100
Translitteratk n:
x h[a]rfriþ[r * auk] * uiþbiurn * litu * raisa * stain * þina * at * f[as]tulf * faþur sin
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
siklauk x lit raisa aftiR bunta * sin * han * iaR * krafin * i * kirikiu *
65 60 65 70 75 80 85 90 95 100
I)et första namnets första led har säkert varit Hær-, som ofta ingår i namn, t. ex. Landnáma isl. Her-dis, -finur, -gils, -grimr; -langr, -mundr, -prúðr. Söderberg synes vara benägen att uppfatta namnet som kvinnonamn, då han ATS. 9: 2, s. 20 not. 2 hänvisar till harþruþr Gårdby. Det vore emellertid öfverraskande att finna en dotter nämnd i främsta rummet, och det synes därför sannolikare, att inskriften talat 0111 två söner, som jämte sin moder rest sin faders minnessten. Namnet förekommer eljest icke.
Transkription: Hærfridr auk Viöbiorn létu ræisa stœin þœnna at Fastulf fadur sinn. Siglaug let ræisa æftiR bönda sinn. Han iaiR grafinn i kir(i)kiu.
öfversättning: Härfrid och Vidbjörn läto resa sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug lät resa efter sin make. Han är begrafven i kyrkan.
Källa: Project Runeberg ·
