Sida 110
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
90
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
starkt hopträngda och kännestrecket i den mellersta runan (+) mycket kort; det ser ut, som om runristaren glömt den mellersta runan och sedan klämt in den mellan de redan ristade ‡ och |\ Ordets sista a har kännestreck blott på stafvens vänstra sida, H, Hilfeling läser med orätt i, Ahlqvist däremot a. I sista ordet, kar|llim. är första runan hos Hilfeling tecknad som en binderuna, i det att ett kännestreck för \ blifvit fogadt till öfre delen af stafven i K men något dylikt kännestreck finnes icke, och Ahlqvist återger runan med k. Slutligen har Hilfeling uteslutit skiljetecknet framför karþum, hvaremot han har ett skiljetecken, som icke finnes på stenen, mellan bruþÍR och ans.
Inskriften b är mera svårläst. Runorna äro ställda i en buktig rad och läsas nedifrån och uppåt. De äro grundt inhuggna samt af mycket växlande storlek. De längsta stafvarne äro 7 cm., de minsta knappt 3 cm. Första runan är på Hilfelings teckning þ och återgifves af Ahlqvist med 0. Runan är b fr, men de från stafven nedåt riktade strecken äro mycket grunda och knappt märkbara för ögat. De från stafven uppåt riktade strecken äro däremot fullt tydliga och intaga en sådan ställning till stafven, att det ej kan komma i fråga att läsa annat än B- Första ordet är alltså brantr Andra ordet läses hos Hilfeling TITÍX och återgifves af Ahlqvist liti. Första runan är emellertid (X, men mellersta delen af kännestrecket har icke kommit fram vid huggningen på grund af en här befintlig ojämnhet i stenen; den sista runan är | i med ett därefter följande skiljetecken. Nedom bandet öfver korsets fot står därefter iakþll, hvars k Söderberg i anteckningar, kanske gjorda efter inskriftens diskussion i Runverser, fattar som f med följande anmärkningar: »Stafven cm., tydlig, ehuru toppen är svag, yttre kännestrecket också tydligt; mellan detta och stafven är nedre delen en fördjupning, obetydligt högre än de omgifvande ristade strecken. Längre upp saknas denna fördjupning, och i den sålunda högre ytan synes en jämförelsevis bred fördjupning, som kan tagas som toppen af ett kännestreck, men någon fortsättning nedåt finnes icke». Denna Söderbergs beskrifning fann jag vid mitt besök vara alldeles riktig, men hvad som förbjuder att antaga f, är det, att strecket i fråga sträcker sig högt öfver och faller helt och hållet ofvan en linie, dragen genom de närmaste runornas toppar. Runan synes sålunda blott kunna fattas som k. I sista ordet kan är a möjligen ‡ genom felristning.
Inskriften är alltså följande:
a) Hufvudslingan:
- ruin-ri * - ÞI+W- - WTIA * * m+ + hyiþ * trup
5 10 15 20 25 30 35 40
- KnÞ++ - *+mTfVl+ - BfWI/tvHH - Him * k+ft Utom slingan: þhY
45 50 55 fiO ß5 70 75 77
b) Korsets fot:
bru+m * mtl - i+kþh ruþ+ - yn
«0 85 90 05 99
Translitteration:
a) harþruþr + raisti * stain + þinsa + aiftiR * sun + sin + smiþ * trak + kuþan + halfitran
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55
+ bruþÍRans * sitr * karþum
C0 05 70 75
b) brantr * riti * iakþu raþa + kan
80 85 90 95 99
Källa: Project Runeberg ·
