Sida 115
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
94
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Fragmentets inskrift är — ina * Slini * arnki —. Det första ordet torde vara att supplera till [s]ina sina ack. pl. m. af 'sin'. Det sista är förra delen af ena sonens namn Arn-, namnets senare del kan hafva varit k[itil], k[il] jfr arkil, L. 449.
1 fonetisk transkription är inskriften alltså: — [s]wa syni Arnk[æll] — i öfversättning: »— sina söner, Arnkel —».
80. Norra Möckleby kyrkogård.
Pl. XIX. Fig. 30.
Frigelius meddelar i kanten på ett blad med en teckning af »N. Möckleby kyrkia», som synes vara besökt 1749, följande uppgift: »På gärde i Norra Möckleby prostgård ligger ett litet stycke af en Runsten». Uppgiften åtföljes af en teckning, utvisande ett par slingor, som i fragmentets ena ända gå jämnsides men skiljas åt alltmera, ju närmare de komma den andra ändan. Runor äro antydda med lodräta streck.
31. Runstens kyrka.
Pl. XX. Fig. 31.
Litteratur: B. 1056 —. L. 1303 —. Rhezelius, Monumenta Runica in Ulandia, koncept n:r 22, utskriften n:r 15. — Frigelius, Ilandskr. saml. i Kalmar stiftsbibliotek. -—Teckningar af H. A. R. Sidén 1874 i ant. top. ark. — Hilfeling, Resa 1797, text s. 36. — S. Söderberg, Runo logiska och arkeologiska undersökningar på Öland, ATS. IX, 2 (1886) s. 20. _____
Om runstenens plats yttrar Frigelius: »På Runstens kyrkiogård söder om kyrkian. — Ett annat stycke af denna sten skall ligga inuti kyrkian». Nu är runstensstycket in-inuradt inuti kyrkan i sakristians norra vägg, sålunda att inskriften är blottad. Runstenens ämne är kalksten. Höjden är 1,49 in., bredden nedtill l,is m., upptill 1,08 m. Slingans bredd 11—12 cm.
Stenen är mycket skroflig; öfre och högra sidan af stenen afskuren — på senare sidan synes dock öfverst foten af runorna.
Inskriften är bevarad i början och slutet som i B. 1056, där dock ett par felaktigheter förekomma, och är följande:
+hÞBi+ru : rit: rx*i'+ : "Ni+ : — : *mi • • 'i+rn •
5 10 15 20 25 30 35
Translitteration: auþbiarn : lit : reisa : stein :--: hialbi : sialu • has
5 10 15 20 25 30 35
Namnet är isl. AuðbiQrn, Hkr. I, 11, fsv. Ødbernus, SD. III, 89 (1312 Uppl.).
Transskription: Auðbiarn lcét ræisa stæin — — hialpi : sialu • hans
öfversättning: Audbjörn lät resa sten--(Gud) hjälpe hans själ!
Källa: Project Runeberg ·
