Sida 114
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
28. GÅRDBY KYRKOGÅRD.
93
rätt», såsom isl. rétta kvid betyder »formulera en rättslig utsago, som den riktigt skall vara». Denna betydelse skulle gifva en ypperlig tydning, men jag finner den ej annars betygad för rétta utom detta talesätt rétta kvid och hyser sålunda betänklighet mot dess antagande. I Runverser s. 260 föreslog jag tolkningen: Brandr rett i (h)iagg 'Brand högg rätt i (adv. 'i stenen')', men dels finner jag ej någon parallell till denna användning af 'i' uti runinskrifter, dels skulle 'högg' bli utan utsatt subjekt, sedan brantr föres till det föregående. Då riti i alla fall måste ha betydelsen 'ristade', förmodar jag, att det är felristning för *risti. Ett fullkomligt motstycke därtill möter B. 93, L. 476, D. II, 115 Råcksta, Uppl., af mig undersökt 1904, på hvars kors står: USiti riti Steina, hvilket måste betyda: 'Veseti ristade stenarne', enär dels V. annars är bekant som ristare, dels i det föregående den aflidnes söner angifvas som de, som rest stenarne, hvarvid verbet reisa användes. Orden riti * iak antager jag sålunda betyda: »jag ristade». Bugge, Runverser s. 254, invänder mot Söderbergs uppfattning af iak som »jag», att på 1000-talet runristaren ytterst sällan talar i första personen, och sant är, att blott tre exempel finnas (Gåsinge, L. 925 uit • iak, Fyrby, D. 8 vo 55 iak • uait, enl. mig 1898, och Skeninge, undersökt af mig 1893: þurkil * krist 'jag Torkeli ristade'), men dessa torde väl ock vara nog att visa, det sådant uttryckssätt kunde förekomma.
Orden þu raþa kan öfversätter Söderberg: »du kan tyda» och antager, att bruket af 3 sg. kann i st. f. 2 sg. kant föranledts af att verbet genom ett ord är skildt från sitt subj. Bugge, Runverser s. 254, finner denna tydning sannolik, då Rydqvist I, 330 har ex. på att personmärket -t fattas i 2 sg. äfven i fsv., och jämför L. 333 räf,i fm ránaR i afseende på bruket pü. Noreen, Altschivedische Grammatik s. 475, uppgifver dock först för tiden efter 1375 förekomsten af ändelselös 2 sg. i sådana verb som kunna, och Runverser s. 260 har af mig en tydning föreslagits, som synes tillfredsställande både till form och betydelse, nämligen ett opersonligt pý rápa kann »därför kan man tyda».
Huruvida äfven inskriftens andra sats har metrisk form, är tvifvelaktigt, men ordföljden talar därför, hvarför jag med någon tvekan så återgifver den. Inskriftens transskription till fsv. är alltså följande:
Hœrprúðr rceisti stæin pænsa æftin sun sinn Smit), dræng góðan, alvitr. Æn
bróðÍR (h)ans
sitr GarÖüm Brandr.
Risti iak,
pý ráða kann.
öfversättning: Härtrud reste denna sten, mycket klok, efter sin son Smed, en bra karl. Hans broder vistas i Gardarike (Ryssland), Brand. Jag ristade, därför kan man tyda.
29. Gärdby kyrkogård.
Pl. XIX. Fig. 29.
Af Frigelius meddelas teckning af ett fragment af en runsten, som jämte runstenen Öl. 28 säges finnas på Gårdby kyrkogård, men nu saknas.
Källa: Project Runeberg ·
