Sida 113
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
92
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
attribut i runinskrifter kan jämföras. På att æn skrifves an, finnas blott osäkra exempel (L. 882, 270, däremot står en L. 1202 enligt amanuensen C. Grönblad och in L. 265 enligt O. v. Friesen), men det är icke alldeles säkert, att a är åsyftadt, då det är inskriftens enda H, däremot alla öfriga \\ det kan vara misshugg för |.
Att halfitran sålunda delvis föres till det föregående, hindrar ej antagandet af Söderbergs tydning för det närmast följande brilþÍR atis * SÍtr * karþum »hans broder sitter i Garda-rike (Ryssland)». Söderbergs tanke på att en ordlek skulle förefinnas, i det att det gamla namnet på Gårdby äfven skulle varit Gardar, har med rätta icke vunnit bifall af Bugge. Framför karþlim väntar man prep. i. Söderberg fattar dess saknad som en ålderdomlighet och hänvisar till Rigspula 47: på kvad j>at kråka, sat kvisti ein som bevis för att i mycket gammal tid verbet sitia kunde förenas med blott dat. på frågan hvarest?; Bugge anser, att detta Eddaställe är ett mycket osäkert stöd, då prep. å lätt kan vara uteglömd framför kvisti af en afskrifvare, och finner sannolikare, att saknaden af prep. i uti inskriften är att uppfatta som förkortadt skrifsätt, som ofta användes i förbindelse med runomflyttning. Det synes, att man ock bör räkna med den möjligheten, att runristaren glömt af prep. i, ty talrika fall visa, att runristare ej varit mera fria för sådana fel än afskrifvare. Emellertid finnas i runinskrifter åtskilliga exempel på att prep. i saknas framför ortnamn: bliki • arbU L. 951, bilgi : nesbll L. 798 (enl. mig), buki : uiki L. 743, buki : herfistam L. 746, D. I, ill; bllki : ulsunti D. II, 29 (enl. mig), buki • haruistam L. 668, D. I, 54, buki • agurstam L. 692. D. I, 67, buki : haþistaþum L. 1184 (enl. mig), alltså åtta fall. I nio fall står åter prep. framför ortnamnet efter buki. Nu kan man ju i de åtta fallen få fram prep. i genom att läsa det slutande i uti buki dubbelt, men berättigandet af denna dubbelläsning är dock för åtskilliga af dessa inskrifter mycket tvifvelaktigt, då de annars i så fall upprepa runan: L. 743 auk • kunimar, L. 746 auk • kisl, L. 1184 askata : auk : kuþmutr; man frågar sig, hvarför just vid ortnamns beteckning dubbelläsning skall antagas, hvilken visst icke är regel i de yngre runinskrifterna. Det synes således tänkbart, att runsvenskaii jämte i med. dat. känt bruket af dativ ensam i betydelse af lokativ.
Af återstoden af inskriften: brantr * riti * iakþu raþa * kan, hör sannolikt brantr till det föregående och utgör namnet på den broder, som satt i Gardarike. Mot den ordföljd brantr * riti * iak, som skulle uppstå, om brantr fattades som runristarens namn, har Bugge gjort invändning, Runverser s. 254. Att brantr icke ristats omedelbart efter þum i Kar|]l||n, kan bero på att ristaren genom att sätta detta ord på korsfoten ville förmedla sammanhanget med inskriftens slut.
De återstående orden på korsfoten: * riti * iakþll raþa * kan äro uppenbarligen ett verspar af en 3-stafvig och en 4-stafvig vers, förbundna genom allitterationen mellan riti och raþa, och att tillsättningen af brantr i den första versens början skulle vara synnerligen störande från metrisk synpunkt, är ett ganska viktigt stöd för antagandet, att brantr icke är namn på runristaren, hvilket ju måste föras tillsammans med verserna, utan på den aflidnes broder och hör till det föregående-
Söderberg förklarar riti som pret. af ett rita 'rista'. Det oriktiga i att antaga ett dylikt verb är ådagalagdt Runverser s. 39 not. 4. Bugge gillar Runverser s. 254 uppfattningen af riti som pret. till inf. rètta men tror, att detta på detta ställe icke som annars har betydt »resa (stenen)» utan »skrifva (runorna) riktigt, affatta (runinskrifter)
Källa: Project Runeberg ·
