Sida 24
Inledning
22
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Början af inskriften B är angifven genom ett litet likarrnadt kors, bildadt af två endast 5 em långa streck. — På en sträcka af omkr. V2 meter är stenen skadad i början af inskr. B. Det fins nämligen en smal spricka i stenen, som först uppträder på gränsen mellan raderna A I och B I, men sedan böjer sig in på B I. På ömse sidor om denna spricka bildar stenens yta en uppsvallning och har vittrat, så att de inristade runtecknen helt och hållet försvunnit eller stympats. De två första runorna i B äro endast obetydligt skadade i toppen. Deri tredje runan i denna rad (B I 3) är toppen är bortvittrad; vid midten fins en större fördjupning, som möjligen fans, då inskriften inhöggs, eller kanske uppstod vid inhuggningen. På ömse sidor om denna fördjupning är kännestrecket märkbart. — Runorna 4 och 5 i denna rad äro nu alldeles försvunna genom ytans förvittring. Här har tydligen stått Der kan icke hafva stått blott det senare af dessa tecken, ty rummet mellan B I 3 och det följande bevarade staffragmentet är tillräckligt för två runor med åtföljande skiljetecken. I början af B I har alltså säkert stått HT-H+, stain.
Efter detta ord finnes nederst i raden fragment af två stafvar. De upptaga knappt mer än en tredjedel af radens bredd; de öfriga delarna af dessa runor äro bortvittrade. Jag förmodar att här stått h-K pronominet så, här i betydelsen »denne». Derefter följer ett säkert skiljetecken, utgörande en punkt, som står temligen långt ned i raden. Man kunde förmoda, att längre upp i raden funnits ytterligare en punkt, så att skiljetecknet bestått af 2 punkter, men emot denna förmodan strider, att i inskriften B skiljetecknet aldrig annars utgöres af mer än en punkt. Punkten har kommit att stå långt ned i raden, för att ej komma i kollision med kännestrecket af runan som stått omedelbart framför.
Af do runor, som bildat nästa ord i denna rad, finnas nu endast, fragment. Det har likväl lyckats att med tillhjelp af de befintliga runspåren uppkonstruera de runor, som otvifvelaktigt stått här. — I nedre delen af raden finnas lemningar af fyra stafvar, hvilka vi för tydligare framställnings skull vilja kalla a, b, c, d. — De två första staffragmenten (a och b) hafva en längd af 3 cm, medan afståndet mellan gränsstrecken här är nära 11 cm; dessa två streck, som luta något åt höger, stå blott l'/s cm från hvarandra; de hafva derför antagligen hört samman och utgöra rester af runan h, hvars öfversta och mellersta del försvunnit genom ytans vittring. — Det tredje fragmentet c står något mer än 3 cm från b, det har äfven en längd af 3 cm. Af den staf, hvaraf c utgör foten, fins äfven ett två cm långt stycke bevaradt upptill, i det att ytan närmast radens öfre gränsstreck här på ett stycke är oskadad. Midten af denna staf är bortvittrad och äfven det bevarade stycket af foten (fragtn. c) är skadadt på det sätt, att till höger derom ytan är afflagad till lika djup med stafvens botten. Jag förmodar, att här stått runan hvars kännestreck tillika med stafvens midt, genom vittringen försvunuit. — Den nämnda
O O
afflagningen sträcker sig längs nedre gränsstrecket på ett stycke af 2x/2 cm och vid slutet häraf förekommer vid första påseendet en staflemning af liknande utseende som fragmentet c; det ser ut som ett inhugget streck, hvars venstra kant bortfallit genom afflagningen; midt emot vid öfre gränsstrecket fins ett kort streck, som kunde vara toppen af samma staf, hvars midt försvunnit genom ytans vittring. Vid noggrann undersökning finner man likväl, att vid nedre delen här intet streck blifvit inhugget. Det som ser ut
Källa: Project Runeberg ·
