Sida 26
Inledning
24
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
saknas skiljetecken efter något som torde hafva sin orsak deri, att ordet en i satsen varit tonlöst.
I raden B III äro de elfva första runorna fullt tydliga och föranleda ingen anmärkning. Den 12 runan är antagligen stafven och kännestrecket till höger äro fullt klara, men i st. f. kännestrecket till venster finnes ett hål efter en bortsprungen skärfva. Förmodligen har denna skärfva sprungit, när kännestrecket skulle inhuggas. Jag har tyckt, mig vid hålets inre kant (närmast stafven) kunna följa kanten af ett hugget streck. På grund af det missöde, som inträffat, har detta kännestreck blifvit mycket kortare än det andra. — De följande runorna B III 13—15 äro klara Den sistnämnda är
stympad nedtill. Den 16 runan i denna rad är som blifvit afslaget längs kännestrecket. — Efter runan 16 finnas ännu fragment af tre stafvar i öfre delen af raden invid det bevarade gränsstrecket. Det första står på ett afstånd af 3 cm frän stafven 16; något spår af kännestreck fins icke, och här kan svårligen hafva stått någon annan runa än | (i), enär fragmentet står så nära det följande, att det icke varit rum för något kännestreck. — Det andra i ordningeji af- dessa fragment är något längre än det föregående, och troligen finnes äfven lemning af ett kännestreck. Den afflagade skärfvan har i kanten varit tunn och i början af skadan kan man spåra ett fint och grundt streck, liknande bottnen af ett skarpt inhugget käimestrèck till þ (jfr teckningen). Det som styrker antagandet att här stått þ, är att det tredje fragmentet står långt borta, nämligen på ett afstånd af 6 cm från ntr 2. 1 — Det tredje' fragmentet är helt kort och skadan följer dess bortre kant.' - ' ) .
Det antal runor, som genom skadan gått förlorade i slutet af inskriften, kan hafva varit högst omkring 15. Plats för detta senare antal erhåller man, om man antager att raden B III fortsatts till toppen och en fjerde råd fortsatts nedåt ända till skadans nedre kant.
Inskriften på Karlevistenen har, translitererad med latinska bokstäfver, alltså följande utseende:
Inskr. A.
» • • •
I + : fulkin : likr: hins : fulkþu : flaistr •
G 10 15 20 25
II • uisi: |iat • maistar • taiþir: tulka :
5 10 15 20 25
1 Prof. Bugge har ATS X s. 2GC supplerat slutet sålunda: taus a(t minum) = dauås at minnum. Som man finner är denna gissning icke förenlig med de befintliga runspåren. — Äldre författare, Peringsköld (efter Bautil?), Langebek m. fi., hafva läst slutet tausini, i det de läst + (IG) som I. bortsett från det följande fragmentet och läst det fragment, som jag antagit vara en rest af Þ, som "t-. Jag vill med anledning häraf anmärka, att det af mig iakttagna spåret af ett kännestreck är något krökt och sitter för högt uppe för att runan skulle kunna hafva varit k Att inskriften icke varit fullständigare vid tidigare undersökningar än nu, framgår af Rhezelii teckning. Han har efter h (15) blott en half staf, efter hvilken skadan är utmärkt på hans teckning. Om här efter runan IG (+) funnits någon fullständig runa och ej blott små fragment, hade han troligen ej utelemnat den. .
Källa: Project Runeberg ·
