Tillbaka Read Runeberg

Svenska slöjdföreningens tidskrift

Originalsida 155
Originalsida 155
Originalsida 154
Originalsida 155
154–155

Sida 155

£ VENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TI DSKRI FL Iftlo

19

tilltalande och verkar mera bizarrt än vackert; det kan måhända ha sin förebilda engelska möbler, ty å franska sädana från denna tid finner man det sannolikt ej.

Men hvad som är mest karaktäristiskt för Haupt och kanske rent af personligt for honom samt genast tilldrager sig kännarens uppmärksamhet är det så känsliga, men äfven inom den franska ornamentiken alldeles okända ramverket i marketeri, som nära nog återfinnes på de flesta af Haupts arbeten, där det utan olägenhet kunnat anbringas

Fransmännen ansågo obetingadt, att det är af engelskt eller möjligen holländskt ursprung. Enligt min åsikt är det dock icke alls omöjligt, att Haupt själf funderat ut detta i och för sig ganska enkla ornament men, att han fått impulsen därtill från England, där liknande känsliga inramningar voro ytterst vanliga under senare hälften af 1700-talet. Naturligtvis användes sådana äfven af de franska ebenisterna. På en byrå af Riesener daterad 1780 finner man t. ex. ett liknande ramverk och flere andra skulle med lätthet kunna uppvisas; i alla händelser äro de icke sällsynta i Frankrike heller, men det för Haupt så kännetecknande dubbla s. k. diamant-ramverket har åtminstone jag ej funnit å af mig studerade franska möbler.

Redan å de tidigast daterade af de hos Bottiger afbildade Hauptska möblerna finner man det ännu på de senaste. Vare sig (.let nu är en af honom själf uppfunnen typ eller ej, nog af den är så kännetecknande för Haupt, att man nästan utan tvekan kan hänföra de möbler, där man finner det till Haupts verkstad.

Att i öfrigt med säkerhet bestämma, hvarest Haupt hämtat sitt dekorativa förråd, om han fått sina kraftigaste impulser från Frankrike eller England, torde med det föreliggande materialet vara hart när omöjligt, allrahelst hans jämförelsevis tidiga anslutning till den antikiserande riktningen mycket väl kan vara beroende på in Hy telse t. ex. från Rehn. för hvilken såsom arkitekt den med orätt s. k. Ludvig XVI:s stil var känd och af honom delvis användts långt innan Haupt företog sin “konstresa".

De antydningar, som här ofvan gjorts, ha på intet vis anspråk på att afgöra frågan och isynnerhet har därmed icke afsetts att jäfva Bottigers slutord om Haupt utan snarare att accentuera dem: “Hvad Haupt beträffar känner jag mig emellertid mest böjd att antaga, att han ägt det slags originalitet i andra hand, med hvilken många af oss dödlige måste låta oss nöja, där vi ej nödgas att göra det med mindre. “

Källa: Internet Archive ·