Sida 244
UPS ALA DOMKYRKAS KLÄDKAMMARE.
53
Här yppade sig således ett stort och tacksamt fält för textil verksamhet, men här, liksom vid andra liknande tillfällen, uppstod frågan: “hvar finna medel?“
Fru Anna Wallenberg, f. Sydow, hvilken, som bekant, alltid varit lifligt intresserad af allt hvad textil konst heter, och redan vid andra tillfällen utöfvat sitt mecenatskap äfven på detta område, erbjöd sig utan tvekan, att bekosta konserveringen af allt, hvad Linköpings domkyrka gömmer af gamla textila skatter. Under fröken Brantings inseende började sålunda det konserveringsarbete, som säkerligen, när alla svenska landsortskyrkor blifvit tillbörligen genomsökta och alla gömda skatter framdragna, kommer att antaga ganska storartade proportioner.
Alldeles samtidigt med denna begynnelse kom från Upsala domkyrka, närmast på initiativ af domkyrkosysslomannen N. J. Söderberg, anhållan om hjälp att ordna Upsala domkyrkas klädkammare. De många rika och vackra föremålen hade en gång varit inrymda i just samma kammare, där de nu åter tagit sin bostad, men under kyrkans restaurering utflyttades de på en af läktarne och inlåstes i därtill gjorda skåp, där de visserligen behandlades mycket pietetsfullt, men där de voro ganska svåråtkomliga för den, som ville se och studera dem.
Sedan nu kyrkans inre blifvit ordnadt, önskade domkapitlet och dess lika nitiska som insiktsfulla syssloman att för all framtid skaffa de paramentala textilföremålen en för dem värdig och ändamålsenlig plats.
Kyrkans “östra och västra kammare1', den senare belägen öfver sakristian, den senare belägen öfver silfverkammaren, där, i gamla tider, arkiv och klädkammare varit inhysta, inreddes nu på det mest utomordentligt museimessiga sätt med ypperligt konstruerade montrer och skåp af glas med ekomfattningar och vridbara utdragsmontrer, där föremålen kunna skärskådas i god dager från båda sidor. För konstruktionen af skåp och montrer har man att tacka Intendenten A. Nilson vid Nordiska Muséet, ett förstklassigt arbete, som förtjänar det högsta beröm.
På våren 1907 börjades företaget med framtagandet och konserverandet af drottning Margaretas gyllene klädning.
Det har skrifvits och diskuterats så mycket om denna egendomliga, sällsynta och ståtliga klenod, att det vore lönlöst att i denna korta öfverblick ingå i några närmare detaljer. I Ord och Bild 1907 sid. 581 samt 1908 sid. 109 har fröken Branting varit i tillfälle att själf lämna ett par intressanta och sakkunniga redogörelser för det märkliga “klädningsstyckets“ olika öden; huru det 1659 från Roskilde “förvärfvades“ d. v. s. togs af drottning Hedvig Eleonora och sedan af Carl X Gustaf öfverlämnades till LTpsala domkyrka; huru det oupphörligt dykt upp i inventarieförteckningarna under olika benämningar, — dock alltid i förbindelse med drottning Margaretas namn, — tills det slutligen i det senast gjorda inventariet (1891) förvandlar gestalt och kallas “korkåpa med ärmhål", hvarefter det nu återgått till sin första och onekligen rätta existensform och benämnes “gyllene klädning".
Denna underliga, på en gång otroligt praktfulla och enkla dräkt, unik i sitt slag, med sin täta guldväfnad, som af nötning och krympning ombildats till öglor af guld, gör på afstånd ett sällsamt intryck af en gyllene tagelskjorta. Skärskådad på närmare håll ter den sig praktfull i sin tunga glans, där fondens purpurvioletta silke, som bildar mönstret, knappt synes annat än i vissa belysningar. Det lilla korta, släta lifvet med sin knappa - ärmhålk, sprundet, — som, om den kvinnliga intuitionen här får något gälla, — ovillkorligen måste ha öppnats i ryggen, trots att släpet på framvåden tyder på motsatsen, — allt pekar på en tämligen liten och smärt kvinnogestalt, på hvilken den tunga, mäktiga guldklädnaden torde ha vägt som ett mjukt pansar.
Det utstuckna bottenmönstret, som i montern ligger bredvid den vackert exponerade klädningen, visar ett rikt granatäpplemotiv omgifvet af täta bladkransar med nejlikelik-
Källa: Internet Archive ·
