Sida 98
9. Ett frieri
98
"Hvarför kan du ej fästa upp det då?"
Med en eftertrycklig skakning på hufvudet och ett muntert skratt svarade hon:
"Det kanske skulle gå an i Maoria, men icke här."
"Säkert är det ingenting, som hindrar dig från att använda min maskin, så att du kan hålla ditt löfte!" utropade jag. "Jag skall taga hand om din under tiden."
Som hon såg, att jag på fullt allvar gjorde detta anbud, antog hon det med tacksamhet, steg upp, tillvinkade mig den vanliga behagfulla afskeds-helsningen och försvann snart i fjärran. Utis blef naturligtvis högst förvånad Öfver att se mig återkomma med detta långsamma åkdon i stället för mitt eget. Utan många frågor grep han imellertid verket an och hade snart ställt åkdonet i ordning. Det var först då vi befunno oss på hemvägen, som jag utförligt berättade mitt äfventyr. Af en eller annan anledning tycktes det roa honom ofantligt, och han sade med en skalkaktig blinkning:
"Du vet kanhända icke, att du i dag formligen friat till Reva Diotha?"
^Hvad!" utropade jag, helt naturligt häpen öfver en så oväntad underrättelse.
"Du behöfver ej se så förskräckt ut för det", fortfor han. "Du har fått en lika ordentlig korg."
Derpå förklarade han, att det icke var brukligt, att en flicka åkte tillsammans med en ungkarl, om hon ej var förlofvad med honom. I så fall fick hennes hår icke längre svalla ned fritt, utan uppla-des eller fasthölls af ett nät, i enlighet med bruket
Källa: Project Runeberg ·