En framtidsblick

104

det sista är det alldeles samma drag, som redan gjorts i partiet utom det sista."

"Hvilket drag var det?" frågade jag och flyttade tillbaka pjeserna. "Det är förträffligt", tillade jag efter att noga hafva begrundat det antydda draget, "bättre till och med än det jag föreslog. Jag är verkligen rädd att —"

"Säg inte, att det ej fins något hopp!" sade Ialma med blandade känslor af glädje öfver mitt beröm af Olavs skicklighet och ledsnad öfver utsigten att lida nederlag. "Det kommer att harma Reva mycket."

Hade hon med qvinligt skarpsinne redan märkt, att Reva var ett namn, som hon kunde använda som trollformel gent emot mig? I alla händelser studerade jag läget med ännu större uppmärksamhet. Jag var dessutom i min egendomliga ställning angelägen om att utmärka mig åtminstone i en sak, hvilken såg ut att intressera alla. Men striden tycktes ej kunna få mer än en utgång. Med ledsnad steg jag upp för att uttala detta som min åsigt, då, just som jag kastade en sista blick på schackbrädet, en idé till lösning af svårigheten plötsligt föll mig in. Ja — det skenbart betydelselösa framflyttandet af den der bonden skulle förvandla nederlaget till seger.

"Du ser någon utväg?" sade Ialma, som trädt närmare for att höra min åsigt och lade märke till uttrycket i mitt ansigte, när-jag åter satte mig ned.

Jag skulle just svara, då någonting kom mig att se upp. Der, i dörren, stod Reva, med läpparna halföppna i ifrig väntan.